Georg Karlsson och Staffan Roselius
Vita Krivickiene
Klitos Symeonides
Juergen Lenski Kerstin Mutz
Liudmila Mecajeva Audron Kislien
Staffan Roselius
Elisabetta Cannova
Arunas Beksta, Vilija Lukonien
Vilija Lukonien
Lärare och
lärstilar
Arunas Beksta
Gita Sapranauskaite
Valgerur H. Bjarnardottir
Liudmila Mecajeva
Översättning
Annika Rubensson 2004
Denna skrift/handledning är ett resultat av ett gemensamt arbete av deltagare i EU:s Sokrates-Grundtvigprojekt ”Främjande av flexibelt lärande i nya miljöer inom det europeiska nätverket av folkhögskolor” – FLENOFHS (www.flexible.lt).
Avsikten med handledningen är att förse läsarna med information om olika sätt att iscensätta flexibelt lärande i de deltagande institutionerna baserat på de olika exempel som presenterats av projektdeltagarna.
Handledningen kommer att kunna användas av rektorer och lärare på folkhögskolor, vuxenutbildare och andra intresserade av flexibelt lärande.
Idén att skriva en handledning i flexibelt lärande föddes under det internationella ERDI-seminariet, ”Flexibelt lärande i nya miljöer – innehåll och sammanhang – skapande lärmiljöer –ICT/nya medier – kulturinstutioner som lärmiljöer – vardagslärande” arrangerat av det tyska institutet för vuxenutbildning 29-30 september 2000 i Bergisch-Gladbach (Köln). Deltagarna i Sokrates/Grundtvigprojektet FLENOFHS blev medvetna om detta under arbetes gång. Det fördes många diskussioner om flexibelt lärande när man träffades. Till stor del tolkades begreppet flexibelt lärande som distansstudier. Efter att ha analyserat material från ovan nämnda konferens och projektdeltagarnas exempel på lärandesituationer/kurser i de egna länderna kom vi fram till den gemensamma slutsatsen att flexibelt lärande varken kan betraktas som en uttalad utbildningstrend eller en den ideala modellen för lärare att sträva efter. Snarare omfattar och kombinerar det ett antal befintliga och framväxande lärar- och lärandemetoder.
För att åstadkomma en gemensam syn på flexibelt lärande gjordes såväl teoretiska överväganden som drogs slutsatser av praktiska exempel på flexibelt lärande i olika europeiska länder samt resultat av utvecklingsprojekt rörande nyskapande lärande.
Handledningen inleds med artikeln Flexibelt lärande skriven av Georg Karlsson och Staffan Roselius Linköpings Universitet, Sverige. Författarna introducerar begreppet flexibelt lärande, ett mångtydigt begrepp, som ibland har definierats som distansstudier med stöd av informationsteknologi. Författarna diskuterar huruvida begreppet borde ges en betydligt vidare innebörd och om informationsteknologin med nödvändighet är av störst betydelse. Flexibelt lärande som företeelse kan förekomma inom åtskilliga utbildningsområden och kan organiseras på många olika sätt. Flexibiliteten kommer att vara mera beroende av det pedagogiska sammanhanget, typ av kurs, förhållandet mellan deltagare och lärare, lärarrollen, kunskapssynen, synen på lärande än av de fysiska förutsättningarna i form av informationsteknologi och lärcentra.
Artikel nummer två skriven av Vita Krivickiene Förutsättningar för Flexibelt Lärande beskriver tradition/historia, politiska instrument som sätter ramar (lagstiftning), det institutionella/organisatoriska ramverket, marknadsföring/information och finansiering.
Författaren poängterar att villkoren kommer att fungera optimalt om de presenteras på ett systematiskt sätt dvs. att man arbetar på såväl nationsnivå (utveckling av ett system för legitimering av det icke-formella och det in-formella lärandet), vilket omfattar utveckling av lagstiftning, som på institutionsnivå (utveckling av lärandeorganisationer, professionella utbildningsorganisationer och marknadsföring), men poängterar också behovet av en uthållig utveckling.
Klitos Symenoides från Cyperns Vuxenutbildarorganisation skriver om Vuxenutbildning på Cypern. I artikeln ges en kort presentation av de vuxenutbildningscentra som organiseras av kultur- och utbildningsministeriet på Cypern. Ett flertal exempel på initiativ till flexibelt lärande som har stötts av centra beskrivs. Exemplen omfattar metoder, deltagare, lärare/handledare, lärmiljö och administration. Artikeln avslutas med rekommendationer/förslag på hur man skulle kunna utveckla en utbildningspolitik för ickeformellt lärande baserat på flexibelt lärande.
Liudmila Mecajeva och Audron Kislien från Social Innovation Fund i Litauen presenterar i artikeln Mobilisering för kvinnor ett träningsprogram utformat och riktat till kvinnor som antingen förlorat sina arbeten, aldrig haft ett förvärvsarbete eller som misslyckats med att ta sig in på arbetsmarknaden. CD-ROM-skivan som består av två delar: ”Jag är instruktör” och ”Jag är elev” utvecklades för kursen. För att försäkra sig om ett personligt tilltal och ett flexibelt lärande har ett individuellt träningsprogram på tre nivåer bestående av tio träningstillfällen med föreläsningar, grupparbeten och självstudier tagits fram.
Staffan Roselius på Vuxenutbildarcentrum vid Linköpings Universitet Sverige presenterar universitetskursen Demokratiutbildning. Kursen vänder sig till dem som är intresserade av att studera och reflektera över hur den demokratiska medborgerliga processen kan stärkas i ett snabbt föränderligt samhälle. Kursen är baserad på en kollektiv kunskapsprocess, dvs. den tar till vara vars och ens erfarenheter och idéer. Idéerna utvecklas i diskussioner och under seminarier som delvis är webbaserade. Författaren visar att en förutsättning för flexibelt lärande är att man kan arbeta och studera självständigt och tillsammans i grupper med tämligen små möjligheter till lärarstöd. Detta kräver ett stort mått av självdisciplin. Handledarens roll varierar från lärare till lärare. För att klara av att handleda flexibelt lärande krävs flexibilitet vad gäller tid, verktyg, metoder och kreativitet.
Elisabetta Cannova på Speha Fresia S.C.A.R.L. i Rom presenterar en inlärningsmetod för Utveckling för entreprenörsskap. Artikeln beskriver hur man kan utveckla ett entreprenörsskap, baserat på en process i självkännedom och möjliggörande. Metoden är baserad på olika angreppssätt för olika ämnen: brainstorming, marknadsundersökning, praktiserande, lärarstöd, datorbaserade självstudier, mentorskap, projektarbeten samt individuell rådgivning.
Arunas Beksta och Vilija Lukonien från Lithuanien Association of Adult Education presenterar artikeln Lärande i multikulturella grupper. Som författarna förstår det kan interkulturell kompetens inte nås genom distansstudier. Personliga fysiska kontakter är mycket viktiga. IT-teknologin kan vara behjälplig med att lösa kommunikationsproblem mellan seminarier men den är inte speciellt användbar när det gäller utveckling av interkulturell kompetens. I detta fall får flexibilitet stå för flexibilitet när det gäller metoder, tid och plats. Författarna betonar fyra betydelsefulla ingredienser för att kunna utveckla kulturell förståelse: personlig kännedom, kännedom om kulturer, förmåga att lösa problem samt informell studiemiljö.
Vilija Lukonien ger i artikeln Kulturmöten en kort beskrivning av hur ett inledande träningstillfälle för ett första möte mellan deltagare i en multikulturell grupp skulle kunna utformas med presentation och berättelse om hur man tillägnas sina namn i de olika länder som deltagarna representerar.
Arunas Beksta ger i artikeln Lärare och lärstilar en kort presentation (en och en halv timme) av olika undervisningsmetoder: föreläsning, samarbetsinlärning, IT-baserad inlärning, videosändning, uppgifter och diskussioner.
Gita Sapranauskaite från Estate Academy of Rumsiskis Museum i Litauen presenterar artikeln Konsterapi eller ett uttryck för kreativitet. Exemplet visar konstterapi – en behandlings- och utbildningsmetod baserad på konstskapande och uttryck för kreativitet. Genom att använda denna metod i utbildningen kan man fokusera på de färdigheter som är nödvändiga i social gemenskap, arbetsliv samt mellanmänskliga relationer. Kursen strävar efter att träna kommunikativa färdigheter, att identifiera problem, utveckla kreativitet och självkänsla. Dessa målsättningar är speciellt viktiga när man arbetar med socialt exkluderade grupper.
Artikeln Drömarbete – en väg till egenmakt av Valgeur H. Bjarnasdottir från Island avslutar handledningen. På kvinnolärcentrat ingår drömarbete som en naturlig del i det program som kallas Livets webb, utformat för att kvinnor ska lyckas med att skaffa sig egenmakt. Huvudtemat är kvinnohistoria samt egenhistoria. Man arbetar med att förstå och använda känslor, kommunikation med sig själv och andra, kvinnokroppen, kvinnohälsa, träning i självkänsla, rättigheter och skyldigheter, uttryck för kreativitet, myter och berättelser som speglar jaget och drömarbete. Metoder som används är korta föreläsningar och diskussioner i storgrupp, grupparbete, pararbete och handledd meditation och visualisering. Alla dessa metoder kommer till uttryck i drömarbete.
Som läsaren upptäcker spänner artiklarna och de ämnen de behandlar över ett vitt fält. Vi hade som målsättning att deltagarna skulle dela med sig av det de fann viktigt och skulle kunna vara av intresse för andra, som arbetar med flexibelt lärande för vuxna.
Vi vill rikta ett tack till alla dem som har skrivit artiklarna och lämnat förslag till förbättringar av denna handledning.
Flexibelt
lärande
Inom begreppet livslångt lärande har det setts som en nödvändig förutsättning att man i det moderna samhället måste kunna studera och lära hela livet samt kunna kombinera familj, arbete och studier.
Under de senaste årtiondena har kunskap betraktats som en fundamental del för mänsklig och ekonomisk utveckling. Kompetens anses ha ett direkt samband med en nations utveckling och tillväxt och är lika viktigt som tillgång på kapital.
Utvecklingen av internet och den ekonomiska, kulturella och politiska effekten av globaliseringen har haft en oerhört stor inverkan på människans vardag och skapat olika behov av kunskap för såväl individer som samhälle.
Såväl UNESCO som OECD och EU har i en rad olika politiska dokument tryckt på vikten av att skapa strukturer som främjar det livslånga lärandet. För att kunna åstadkomma detta måste samhällsstödet baseras på individens behov i lika stor omfattning som samhällets och arbetsmarknadens behov.
Det livslånga lärandet kommer att vara skilt
från det dagliga livet t.ex. arbete, familj och fritidsaktiviteter som
föreningsliv och socialt umgänge.
Det livslånga
lärandet som måste baseras på individens behov öppnar upp för flexibilitet,
därför talar vi om flexibelt lärande.
Begreppet flexibelt lärande har många innebörder. Om man söker på flexibelt lärande på Internet får man drygt 2,5 miljoner träffar! Ibland har det definierats som distansstudier med stöd av informationsteknologi. Men det måste ges en vidare betydelse och dessutom är tekniken inte med nödvändighet det viktigaste.
Flexibelt lärande som företeelse står att finna inom många utbildningsformer och kan organiseras på många olika sätt. Flexibilitet formas av pedagogiskt ramverk, kursutformning, deltagarrelationer, lärarroll men också av kunskaps- och lärandesyn snarare än av fysiska förutsättningar som tillgång till informationsteknologi och lärcentra.
Utvecklingen av det flexibla lärandet måste vila på rationella, ekonomiska och ideologiska grunder med fokus på såväl individ som samhälle.
·
Rationalitet: Baserat på deltagarens individuella behov och ett sätt att förvärva ny
kunskap med utgångspunkt i den befintliga erfarenheten.
·
Ekonomi: Utformat med fokus på största effekt till lägst kostnad för såväl
samhälle som individ.
·
Ideologi: Rätten för varje individ till vuxenutbildning på egna villkor baserat
på samhällets, arbetsplatsernas, organisationernas och personalens behov.
Det är viktigt att betona att det livslånga lärandet är individens eget projekt. En person måste ha makt över sina egna studier och kunna påverka innehåll, tidsaspekt, plats och utformning. Det är inte bara material och metoder som måste anpassas för att åstadkomma flexibilitet utan också organisationen.
Utgångspunkten måste vara att sätta varje deltagare i centrum; deltagarens villkor måste vara organisationens grundval. Det finns dock en risk värd att peka på. Det finns anledning att anta att skolor, organisationer och samhälle t.ex. de institutioner som ansvarar för ekonomi och organisation, ibland sneglar mera åt övergripande strukturer, riktlinjer och metoder med risk att glömma de enskilda deltagarna och deras behov.
Som begreppet flexibilitet antyder måste lärande anpassas till varje enskild individ och grupp och det är viktigt att alla pedagogiska villkor noga tas i beaktande. Erfarenheten visar att det oftast inte fungerar att börja en nätbaserad kurs där deltagarna förväntas dela erfarenheter, förväntningar och behov med varandra om de inte har träffats tidigare.
Från organisatörens synvinkel kan det förmodligen tyckas att den påbörjade processen är flexibel.
Självstudier är en viktig del av det flexibla lärandet, eftersom deltagarna definierar sin egna behov och planerar sitt studieprojekt tillsammans med studiekamrater och lärare.
Å andra sidan är dialog och utbyte av idéer och erfarenheter alltid viktiga i när det gäller studier. Med vår kunskapssyn menar vi att lärande är en pågående process där mötet (t.ex. deltagare till deltagare) är en viktig motor.
Flexibelt lärande kräver en ändamålsenlig infrastruktur som omfattar såväl tekniska, organisatoriska som pedagogiska spörsmål. Centrum för Flexibelt Lärande, CFL, är en statlig myndighet i Sverige vars uppgift är att stödja utvecklingen av det flexibla lärandet i landet. Man riktar sig mot den kommunala vuxenutbildning, folkbildning samt andra aktörer inom vuxenutbildning på gymnasial nivå.
CFL stöder studenter genom att ge information och vägledning om studiematerial, arbetssätt och metoder. Centrat hjälper också lärare med pedagogiska och metodiska frågor och ger finansiellt stöd till lokala utvecklingsprojekt. CFL arbetar också med att sprida material om svensk och internationell forskning och utveckling.
De vanligaste frågorna gäller organisation av undervisning. Ett exempel på detta är lärcentra som har etablerats i nästan samtliga svenska kommuner. Dessa lärcentra är välutrustade med datorer, böcker och annat material. Dit kan studenter gå för att träffas, delta i videoupptagna föreläsningar eller få vägledning av handledare men också för att chatta med studiekamrater i andra delar av Sverige. På så sätt uppstår relationer mellan studenter från hela Sverige (eller världen).
Inom den nordiska folkbildningen har begreppet flexibilitet sedan länge varit ett begrepp. På folkhögskolan och i studiecirklar har alltid mötet ansetts vara en av hörnpelarna. Eftersom man har verkat i en fri och obunden organisationsform har man haft stora möjligheter att snabbt förändra vartefter nya behov och önskningar uppstår. Idag kan man finna att många studiecirklar till stor del är nätbaserade.
Folkhögskolorna har också en lång tradition av att utgå från deltagarnas behov och erfarenheter när man planerar undervisningen.
En viktig del av infrastrukturen är frågan om hjälpmedel. Som nämndes ovan kan de olika lärcentra förse med virtuella mötesplatser för videokonferenser och chattande. Det har också skapats många nya datorprogram för elektronisk kommunikation såsom First Class, Blackboard, Central Now m.fl.
Flexibelt lärande kan uppnås genom en bra kombination av alla pedagogiska hjälpmedel för lärandeprocessen. Flexibelt lärande kan inte garantera en lyckad lärandeprocess, men genom att på ett lämpligt sätt använda sig av begreppet och dess verktyg kommer man att ge många människor goda möjligheter att delta i det livslånga lärandet. För den studerande innebär flexibelt lärande självdisciplin och förmåga att organisera och planera studierna. Eftersom det flexibla lärandet är självstyrt finns en risk för isolering, trots att relationer och samarbete mellan studenter är viktiga förutsättningar för flexibelt lärande. När det flexibla lärandet organiseras som distansstudier är det önskvärt att kombinera distanskommunikation med ett antal fysiska träffar.
I ett flexibelt och självstyrt lärande kommer lärarrollen att förändras. Vuxenutbildningen står mitt i en snabb förändring. Därför finns det en mängd nya pedagogiska problem att lösa för organisatörer och lärare. I det flexibla lärandet kommer läraren att vara mer av en vägvisare än en förmedlare. För läraren kommer det att innebära att alltid ha eleven i centrum även om han/hon fysiskt är långt borta. Också för studenten kommer det att innebära en utmaning att se sig själv som ett subjekt i lärandeprocessen.
Det är en utbredd uppfattning bland distanspedagoger att distanskommunikation kräver mer förberedelse och planering än ordinär klassrumsundervisning. Det har sagts att ”onlineundervisning kräver samma kvaliteter på en bra lärare som normal undervisning gör. Bara desto mer.”
Goda förberedelser, för att kunna förutse kritiska partier under kursens gång, kan underlätta förloppet för både kursledare och deltagare. Hur ska man åstadkomma ett stödjande klimat? Det kommer att behövas en delikat balans mellan aktivt stöd och försiktigt lyssnande. Och slutligen; vi vet att även den mest välplanerade kurs kommer med överraskningar, eftersom det oväntade händer.
National Association of Folk High Schools in
Flexibelt lärande behöver nödvändigtvis inte vara förknippat med folkhögskolan, men denna skolform har med sin långa historia och erfarenhet inom området goda möjligheter att utveckla det flexibla lärandet.
Eftersom vi under projektet endast har arbetat utifrån folkhögskolor, vuxenutbildarcentra och liknande institutioner, kommer vi i huvudsak att diskutera förutsättningar för flexibelt lärande inom denna typ av organisationer; samma villkor bör gälla även andra institutioner.
Huvudförutsättningarna är följande:
Det historiska arvet är av stor betydelse för utvecklingen av det flexibla lärandet (fortsättningsvis förkortat FL). Det är en del av kulturen och att det bevaras är en grundförutsättning för vilket samhällsfenomen som helst. Det har också betydelse för hur man ska lyckas med att introducera och popularisera FL. Länder som har deltagit i detta gemensamma projekt ger en bild av och exemplifierar det vi menar med olika traditioner inom området; det finns länder som Sverige, Danmark och Tyskland, som har en 150 årig tradition av att ha främjat individuellt lärande (folkhögskolesystemet som ett exempel) och länder som just har börjat introducera dessa och andra delar av FL som i Polen och Litauen.
Utvecklingen av lagar som ska utgöra grunden för den lagstiftning som ska reglera det flexibla lärandet och de bakomliggande grundidéerna är av största betydelse för att avslöja det enskilda landets engagemang i FL. De länder som har en lång tradition av att stödja FL kanske förlitar sig på en stark lagstiftning. Å andra sidan måste de länder som just har börjat utveckla en tradition av FL ägna extra mycket uppmärksamhet åt att följa arbetet med den lagstiftning som skulle kunna gynna den fortsatta utvecklingen. Situationen i Litauen (landet som starkt betonar ny utveckling) kan tjäna som ett exempel. Dokumenten analyseras i kronologisk följd.
Law on Education of the Republic of
Lithuania (1991) som
stadfäster underlaget som reglerar struktur, verksamhet och ledning för
Litauens utbildningsinstitutioner (förutom för den högre utbildningen), bör
nämnas som något väsentligt. Lagen antogs bara ett år efter att Litauen
återfick sin självständighet efter 50 år av sovjetisk ockupation. Artikel 1
definierar de stora målen i utbildningssystemet, medan artikel 3 försöker
”bistå med möjligheter till återkommande utbildning för Litauens medborgare”
(VE-Related. P.5 1997). I ett nyligen (2003) reviderat utkast av lagen betonas
vikten av det livslånga lärandet som en förutsättning för nationell välfärd.
Det har utarbetats av utbildnings- och forskningdepartementet och debatteras nu
i Litauens parlament (Seimas). Man slår fast utbildningsmålen, upprättar
underliggande principer för utbildningssystemet, utformar underlag som stöttar
systemets struktur och uttrycker statens ansvar för utbildningssektorn. I
utkastet konstateras också att olika lagar reglerar utbildning inom olika
sektorer: Law on Vocational Training, Law on Higher Education, Law on
Non-formal Education etc.
General Concept of Education of Lithuania (1992) betonar: “vuxenutbildning är den största delen av det kontinuerliga utbildningssystemet och omfattar personer över 18 år som inte studerar i det reguljära skolsystemet”.
En väsentlig del av den utveckling som främjar vuxenutbildningen var införandet av the Concept of the System of Adult Education 1993. Där erkänns vuxenlärande och vuxenutbildning dels som en huvudfråga och som en företeelse som borde stödjas på nationell nivå. Eftersom huvudtemat för denna artikel är den omfattande och komplexa relationen mellan utbildning och medborgarskap är det viktigt att poängtera att the Concept anger huvuddragen för såväl formell som ickeformell vuxenutbildning. The Concept betonar också två typer av formell och ickeformell vuxenutbildning. Den ena är direkt relaterad till de behov som finns på arbetsmarknaden (yrkesutbildning för arbetslösa och vidareutbildning för anställda initierad av arbetsgivaren). Den andra riktar sig mot socialt missgynnade grupper som funktionshindrade, soldater i det obligatoriska militära systemet, invandrare och interner, eftersom vuxenutbildning ses som ett sätt att skapa social tillhörighet.
Både Law on vocational Education and Training (1997) och Law on Non-formal Adult Education (1998) bör nämnas. I den senare räknas följande upp:
Om man analyserar dessa punkter kan man se en tydlig inriktning mot att vilja stödja FL; både vad gäller individuella behov och stöd för den enskilde i arbetet med att skaffa sig erforderlig kompetens.
Guidelines for Education för perioden 2003-2012 är ett annat dokument som pekar ut riktlinjer för hur FL ska förverkligas. Det är ett uttömmande dokument bestående av fyra kapitel:
Ett annat dokument, som bör nämnas i detta sammanhang, är Strategy on Lifelong Learning (2004). Begreppet livslångt lärande som begrepp och yrkesutbildning och utbildning (VET) som huvudkomponenter i det livslånga lärandet är ett försök att maximera värdet på nationens främsta tillgång, mänskliga resurser.
Vilket senare kommer att framgå fungerar det legala ramverket på olika nivåer; nationellt och internationellt. På den internationella nivån kan Memorandum on Lifelong Learning (2001) nämnas. FL får en exceptionell uppmärksamhet i detta dokument, eftersom det uppfattas som ett strategiskt sätt att förse individen med kompetens som både är konkurrensmässig och lönande.
Traditionellt har utbildning erbjudits av utbildningsinstitutionerna; i vårt fall kommer folkhögskolan att vara i fokus. I vår samtid emellertid, erbjuds utbildning av varje fungerande institution, även om deras medlemmar inte är medvetna om det. Vi kan t.ex. titta på företag som förser marknaden, kunderna, med nya produkter. Som en konsekvens av detta för att kunna sälja sina produkter, lär de sina kunder hur man ska kunna ha nytta av varorna. Vi kallar detta reklam. Eftersom vi är lärare måste vi tillstå att lärande pågår varje sekund av våra liv, att möjligheter till lärande erbjuds av åtskilliga institutioner och att utbildningsinstitutioner endast är en del av dessa. Därför är en av förutsättningarna för FL att förmå och tillåta organisationer som arbetar i samhället att organisera lärande på ett lönande, rättvist och korrekt sätt.
Samarbetet mellan formella och ickeformella institutioner som tillhandahåller FL håller på att förstärkas. FL gör det möjligt att kombinera formellt och informellt lärande. För att utveckla FL måste varje institution utveckla en strategi och de anställda borde fungera som ledare och understödjare för lärandet. Om man fokuserar på FL så måste förmågan att sätta individens behov komma i första rummet. Detta måste emellertid samverka med samhällets och arbetslivets behov och värderingar. Organisationernas medlemmar måste utveckla ny kompetens för att kunna använda nya former av lärande och stödja FL inom organisationerna. Detta är en annan viktig förutsättning för FL eftersom personal inom utbildningsväsendet och andra institutioner ibland saknar viss kompetens. Detta kan vara andragogisk kompetens, sakkunskap i ICT, förmåga att organisera samarbete i grupper, främja positiv gruppdynamik, och/eller bibehålla givande, lämpliga och jämställda relationer mellan lärare/mentor/student. Därför kan det livslånga lärandet räknas upp som en av de viktigaste förutsättningarna för FL. Lärarrollen ges speciell uppmärksamhet i den inledande artikeln ”Flexibelt lärande” av Georg Karlsson och Staffan Roselius.
FL består av två nivåer: innehåll och utförande. Detta måste sammansmälta i undervisningsplaner som är lämpade för det livslånga lärandet. Dessa båda nivåer måste organiseras utifrån ett deltagarperspektiv som gör det möjligt för vem som helst att tillgodose sina behov och mål. Personalens kompetens måste därför vara anpassad för detta. Varje institution som planerar att introducera FL måste beakta:
· Kartlägga och uppmärksamma individens behov
· Kartlägga och uppmärksamma arbetsmarknadens behov
· Garantera demokratiska värden och medborgarskap – bevara och reproducera det historiska arvet
· Tillhandahålla flexibelt lärande
· Tillhandahålla vägledning och mentorskap
· Tillhandahålla kvalitativa undervisningsmaterial och tjänster
· Främja kritiskt tänkande och oberoende
· Bygga nätverk mellan undervisningsinstitution, arbetsliv och andra sociala inrättningar
· Spegla lärandeprocessen
· Utvärdera resultat
· Främja personalens fortbildning genom utveckling av den lärande organisationen och introduktion av nya pedagogiska rön (t.ex. ny teknik som internetbaserade konferenser etc.).
· Marknadsföring
· Ha kontroll på utvecklingen inom teknologi och ekonomi såväl nationellt som globalt
Man måste emellertid påpeka att även om en institution tillhandahåller FL av hög kvalitet kommer studenterna/deltagarna att konfronteras med att deras studieresultat inte gäller. Precis som i många andra länder har denna process knappt påbörjats. Vissa länder som Frankrike och Sverige har börjat införa metoder för att värdera, erkänna och godkänna det ickeformella och det informella lärandet. Trots det måste man även i de länder som har kommit längst på området arbeta med att förankra detta på regeringsnivå. I andra länder som t.ex. Polen och Litauen har denna diskussion bara påbörjats. Man kan förvänta sig att den kommer att ges stort utrymme under lång tid framöver. Därför får man inte undervärdera den roll som ministerierna kommer att spela, eftersom endast förenade krafter kommer att kunna åstadkomma positiva förändringar inom området. Utveckling, socialt tryck och publicitet rörande behovet av värdering, erkännande och godkännande av ickeformellt och informellt lärande är ytterligare en viktig förutsättning för utvecklingen av FL.
Information har en framträdande roll inom FL. Varje institution som erbjuder FL eller planerar att göra det borde informera om detta på olika sätt. Det är viktigt att påpeka att det enligt den enkätundersökning som gjordes i projektet i sex olika länder med totalt 1 400 informanter, framhölls att den information som ges av organisationerna inte är tillräcklig. I undersökningen framkommer också att den personliga informationen från tidigare studenter har en viktig roll när det gäller att rekrytera nya deltagare. Informationsbroschyrer är ett komplement till den allmänna information som också ges av vägledare, arbetsförmedlingar och skolor.
Undersökningen visar klart och tydligt att stor del av informationen når studenter via vänner och personer med någon slags anknytning till utbildningsinstitutionerna.
Man behöver också informera om FL i alla former av media som TV, press etc.
Eftersom FL är baserat på individens behov och människor är beredda att betala för denna typ av utbildning, utgör det den största inkomstkällan. Men man får inte glömma att det finns många människor som inte kan betala; de tillhör eller riskerar att tillhöra marginaliserade grupper. Därför behövs flera finansiella källor för att kunna integrera dessa människor i arbetsliv och samhälle. Dessa källor är: regering, kommuner, fonder, institutioner som arbetsförmedlingar och internationella projekt. Dessutom uppmuntras studenter att bidra; de måste betala för kurslitteratur och annat material, kost och logi. Naturligtvis varierar detta från land till land. De länder som får de största offentliga bidragen är Sverige, Italien, Danmark och Island. De som får minst är Cypern, Tyskland och Litauen. Ofast finansieras FL genom olika fonder, kommuner, arbetsgivare och avgifter.
Sammanfattningsvis kan sägas att de förutsättningar som nämnts ovan kommer att fungera optimalt om de introduceras på ett systematiskt sätt dvs.att det sker på såväl nationell/statlig nivå, (ett system för värdering, erkännande och godkännande av ickeformellt och informellt lärande), vilket innefattar utveckling av en reglerande lagstiftning, som på organisationsnivå, (utveckling av lärande organisationer, kvalitativa utbildningstjänster och marknadsföring). Behovet av en uthållig utveckling bör iakttas; t.ex behöver kanske människor inom vissa geografiska områden ges speciell uppmärksamhet, eftersom utbildningsmöjligheterna fortfarande är otillräckliga. Gemensamma och systematiska insatser kommer att leda till att kvalitativa och individorienterade lärandemöjligheter genomförs, vilket i sin tur kommer att medverka till utvecklingen av en livslångtlärandekultur gynnsam för såväl individ som samhälle.
Flexibelt lärande – en fallstudie
Cyperns vuxenutbildningscentra
Inledning
En av vuxenutbildningens viktigaste principer är flexibilitet. Vuxenutbildningen uppvisar en stor mångfald. Den engagerar människor i alla åldrar och av båda könen. Människor med olika utbildningsbakgrund och olika socioekonomisk tillhörighet deltar. Den har också deltagare med olika kulturell bakgrund. Flexibilitet genomsyrar alla områden och personer som har inflytande över vuxenutbildningen: teori, administration, infrastruktur, miljö, mänskliga resurser, deltagare, lärare, metoder etc. Det är därför följdriktigt att vuxenutbildningen ska vara flexibel.
Vuxenutbildningen kännetecknas av snabba förändringar när det gäller undervisningsmetoder, lärmiljöer, pedagogiska teorier om lärande och utbildning och nödvändigheten av flexibilitet för att nå bättre resultat.
I denna fallstudie kommer jag att följa den överenskomna formen. Jag kommer att diskutera de initiativ till flexibelt lärande som har tagits inom det viktigaste ickeformella vuxenutbildningsprogrammet, vuxenutbildningscentra. Flexibilitet kan sägas vara än viktigare inom den ickeformella vuxenutbildningen eftersom det råder en stor olikhet mellan dem som deltar.
Fallstudien
Denna fallstudie kommer att bidra med viktig information om flexibelt lärande till de som arbetar inom den ickeformella cypriotiska vuxenutbildningen.
Först kommer en kort presentation om vuxenutbildningscentra som lyder under utbildnings- och kulturdepartementet. Därefter följer en diskussion om de olika initiativ till flexibelt lärande som stöds av vuxenutbildningscentra; metoder, deltagare, lärare – elever, lärmiljö och administration. Olika ämnen och flexibla tillvägagångssätt som används av lärare, deltagare och administratörer för att nå ett effektivt lärande kommer att diskuteras.
Vuxenutbildningscentra
Utbildningsprogrammet genomförs i hela landet på drygt 240 vuxenutbildningscentra. På den administrativa nivån assisteras föreståndaren på centrat av ett antal distriktssamordnare som till stor del utgörs av grundskolelärare som har denna syssla på deltid. Det finns drygt 450 deltidsanställda lärare/handledare; vissa med behörig utbildning andra med ämnesbehörighet.
Under 2002-2003 hade man 18 000 deltagare inom 60 olika ämnesområden. 75 % utgörs av kvinnor och 8 % utgörs av personer över 65 år.
Under de två senaste åren har deltagarna fått en typ av betyg/intyg som utgör ett slags värdering.
Vuxenutbildningscentra spänner över ett vitt fält av ämnen och tillfredsställer önskningar och behov bland befolkningen. Främmande språk är populärast. Följande tabell visar fördelning mellan olika ämnen:
· Främmande språk 18 %
· Kultur 14 %
· Hantverk 14 %
· Datorer 12 %
· Hälsa 10 %
· Hushållsämnen 7 %
· Målning 6 %
· Matlagning 5 %
· Grekiska för invandrare 4 %
· Övrigt 10 %
Flexibla initiativ
Administration, organisation och flexibilitet
Cyperns utbildningssystem är centraliserat mestadels beroende av landets storlek. Vuxenutbildningscentra följer denna trend.
Det har gjorts stora ansträngningar de senaste tio åren inom den administrativa sektorn för att utveckla flexibla strategier och mekanismer, som kan möta vuxnas behov och intressen. Dessa ansträngningar har anknytning till undervisningsplaner, lärmiljö, marknadsföring, deltagarnas motivation och behov, lärarutbildning, metoder, tidsaspekter antagningsförfarande etc.
Administrationen förser alla lärare/handledare med en undervisningsplan som innehåller olika ämnen. Man säger åt lärarna att använda planen som en riktlinje, inte som en ”bibel” i arbetet. Därefter planerar läraren tillsammans med deltagarna de följande 24 sammankomsterna. Detta betraktas som ett tydligt steg mot ett flexibelt lärande eftersom detta bör innebära att man kommer åt deltagarnas behov och intressen på detta sätt.
Ett annat tydligt exempel på ett flexibelt initiativ har med schemaläggning att göra. Vanligtvis håller en lektion på i 90 minuter. Lärarna kan förkorta eller förlänga varje lektionstillfälle och följaktligen kan kursen vara både kortare och längre än 24 sammankomster. På landsbygden där läraren har restid brukar lektionerna ofta vara upp till tre timmar.
Lärmiljön är mycket viktig för ett effektivt och trevligt lärande. Administrationen strävar efter att på ett flexibelt sätt tillhandahålla de bästa lärmiljöerna, något som inte alltid är möjligt.
Det finns en stor flexibilitet när det gäller deltagarnas behov och intressen. Man lyssnar på deltagarnas förslag och försöker förverkliga dem. Även antagningsförfarandet är mycket flexibelt.
Mot slutet av skolåret får deltagarna ett betyg/intyg med ett kompetensbevis utan examination. Detta anses vara ett flexibelt förfarande eftersom många vuxna är ovilliga att delta i examinationer.
Lärmiljö och flexibilitet
Lärmiljön borde vara flexibel. När vi talar om lärmiljö menar vi också material, varaktighet, plats, IT-användning etc.
Vuxenutbildningscentra driver oftast sin verksamhet i grundskolans lokaler där möbleringen är olämplig för vuxna. I dagsläget använder man dessa lokaler, då man kan göra det utan kostnad. Eftersom man är medveten om problemet uppmuntrar man lokala organisatörer och lärare att tillsammans hitta andra mer passande lösningar. På senare år har lokala myndigheter, kyrkan, föreningar etc. tillhandahållit utrymmen där man kan hålla sina möten.
Praktiska ämnen som hantverk, data, matlagning etc. äger rum i speciella lokaler på till största delen skolor för teknisk utbildning.
På landsbygden finns begränsningar för flexibla lärmiljöer, eftersom det saknas verkstäder, stora lokaler, undervisningsmaterial etc. på en tillfredsställande nivå.
Flexibel omgivning är mycket viktig för grupper som t.ex. äldre vuxna, för vilka nödvändig belysning är en avgörande faktor. Nyligen beslutade the School Building Board att förstärka belysningen i alla nybyggnationer för att underlätta lärande för den vuxna befolkningen.
Lärare, deltagare och flexibilitet
Flexibelt lärande borde garantera en hög nivå av samarbete och ömsesidig förståelse mellan lärare och deltagare. All undervisning och lärande borde fokusera på deltagarnas behov och intressen.. Flexibelt lärande borde fokusera på deltagarnas erfarenheter.
Lärarrollen förändras sakteliga till att anta rollen av en stödjare, särskilt när det gäller praktiska ämnen. Detta kräver mera av läraren när det gäller att organisera gruppen och följa vars och ens utveckling. Vissa lärare använder deltagarna som hjälplärare till dem som av olika anledningar inte kan delta i grupparbeten. Många gånger använder sig läraren av deltagarnas erfarenheter för att underlätta lärandet.
Metoder och flexibilitet
Det är viktigt att vara flexibel och använda sig av många olika metoder inom vuxenutbildningen. Mångfalden bland deltagarna, de stora individuella skillnaderna, kräver att man använder många olika metoder som kan tilltala personer i olika åldersgrupper, med olika utbildningsbakgrunder, av olika karaktärer och personligheter etc. Lagarbete, samarbete, pararbete, deltagarstyrt lärande, individualisering, självstudier, seminarier, studiecirklar, gästföreläsare och diskussioner är metoder som används av många lärare.
Det har skett en tydlig förskjutning från mera traditionella metoder till metoder som erkänner individens olikheter, betydelsen av kommunikativa färdigheter och varje deltagares känslomässiga, själsliga och psykologiska dimension.
Det är viktigt för lärarna att förstå vad som kännetecknar vuxenstuderanden, gruppdynamik och interaktion samt förstå deltagarnas beteenden och reaktioner. Det är också viktigt att veta hur man ska kunna organisera den lilla gruppens arbete i en större grupp.
Ämnen och flexibilitet
I denna del av fallstudien kommer vi kort att diskutera de olika ämneskategorierna som vuxenutbildningscentra erbjuder. Vi kommer att diskutera vilka tekniker man använder för att göra undervisningen och lärandet flexibelt.
Främmande språk
Alla lärare har en universitetsexamen och man lägger tonvikten vid det talade språket. Deltagarnas motivation är att kunna tala med människor från andra länder, speciellt turister som besöker Cypern samt att kunna använda språket vid utlandsbesök.
Man använder många olika tekniker och strategier i främmandespråksinlärningen.. Många lärare använder sig av kulturcentra vid de olika ambassaderna för ett utbyte vilket ger deltagarna möjlighet att praktisera språket.
Lärarna använder olika slags texter och böcker. Ingen speciell litteratur föreslås av administrationen. När det gäller grekiska för invandrare finns det en tendens att anställa lärare med samma ursprung som deltagarna.
Kultur
Det förekommer ett stort samarbete mellan olika dansgrupper och grupper i rörelseträning. Dans, musik och teater tjänar som en grund för samarbete mellan deltagarna. Lärarna låter ofta dem med god förmåga hjälpa de inte fullt lika duktiga.
Ämnet ”Lär känna Cypern” ges av the Tourist Guides Association och teori varvas med många studiebesök.
Bysantinsk musik ansvarar till stor del präster eller predikanter för och många grupper har sina sammankomster i kyrkor eller kyrkorum.
Hälsa
Gymnastik är mycket populärt. I städerna äger träffarna rum i skolornas gymnastikhallar, men på landsbygden oftast i klassrum. I detta ämne måste man vara flexibel eftersom de många deltagarna gör att man måste utnyttja lokalerna under olika tider.
Första hjälpen är ett populärt ämne som erbjuds som ett praktiskt koncept. Alla deltagare har möjlighet att genomgå en examen hos Saint Ambulance Association och blir officiellt ”first assistance”.
Matlagning äger rum i speciella grupper. Deltagarna har stor frihet när det gäller att välja vad de vill laga.
Undervisning om mental- och känslomässig hälsa genomförs i små grupper där metoder som paneldiskussion, egenframträdande och andra metoder kommer till användning.
Hantverk och målning
Sammankomsterna äger ofta rum utanför klassrummet, speciellt när det gäller målning. Deltagarna företar ofta studiebesök för att samla material till sitt arbete. För krukmakeri hämtas de flesta idéer och mönster från Cyperns Nationalmuseum. Många material som används för att göra mosaik samlas in vid studiebesök. Cypern, som är känt för sina koppar- och silverarbeten, stödjer dessa hantverk och deltagarna är stolta över att stödja landets kulturella arv.
Datorer
Alla grupper har tillgång till välutrustade datastudior på olika gymnasieskolor. Deltagarna får själva bestämma vad de vill lära sig. Många gånger föreslår anställda vid olika statliga och ickestatliga organisationer ett kursinnehåll relaterat till sitt arbete. Deltagarna har möjlighet att genomgå examen för ett europeiskt datorkörkort.
Hushållsämnen
Detta ämne är mycket populärt eftersom det bidrar till hushållsbudgeten. De flesta sammankomster hålls på tekniska skolor och i verkstäder. Trädgårdskurser äger rum i deltagarnas trädgårdar och jordbruk. På kurser för bilvård får deltagarna reparera sina egna bilar. Vissa grupper träffas i garage. En populär kurs är rörmokeri, som äger rum i deltagarnas egna hem. Detsamma gäller heminredning.
Förslag och rekommendationer
För att åstadkomma ett stabilt flexibelt lärande inom ickeformell utbildning, speciellt inom vuxenutbildningscentra bör följande göras:
· Utbildning av lärare ska ske för att öka kompetensen inom det flexibla lärandet
· Administrationen ska arbeta för att införa en infrastruktur som möjliggör flexibelt lärande: byggnader lämpliga för vuxna, material anpassat för vuxna, förbättring av lärmiljöer, lagar och reglemente som främjar lärande
· Moderna pedagogiska metoder ska introduceras av samtliga lärare som ska stödja ett effektivt lärande; speciellt ska funktionshindrade och äldre stödjas
· Särskild uppmärksamhet ska ägnas landsbygden, där lärandemiljöer är eftersatta
· Deltagarna ska alltid stå i fokus och motivation för lärande ska stödjas
· E-learning och distansstudier ska introduceras
Juergen Lenski
Adult Education Centre of
Kerstin Mutz
E-learning – en fallstudie
“Flexibelt lärande” kan förstås på många olika sätt. En tolkning har uppstått som ett resultat av persondatorernas användande. Det var början på möjligheten att kunna lära sig utan hjälp av lärare eller tryckta medier. På detta sätt blev lärandet verkligen flexibelt, eftersom den lärande själv kunde bestämma när, var och hur lärandet skulle ske.
Särskilt sedan Internet fått den position och de möjligheter det har idag har detta sätt att lära spridit sig och vuxit med en hastighet vi inte hade kunnat förutse, för låt oss säga tio år sedan.
Därför ägnas denna artikel det som idag benämns ”e-learning” eller ”blended learning”, vilket betyder att det kan vara och mestadels är, en mix av traditionellt lärande och e-learning.
Eftersom e-learning till stor del är baserat på användandet av Internet talar man såväl om webborienterat som webbaserat lärande. Detta webbaserade lärande kan åtskiljas i fyra delar:
· En/online – en person lär sig själv genom att använda de resurser som Internet eller pedagogisk mjukvara erbjuder.
· En till många – information och instruktioner ges över Internet med hjälp av en webbtavla.
· En till en – ett individuellt användande av en webbaserad kommunikation enligt e-postprincipen.
· Många till många – gemensamt och uppgiftsorienterat arbete som ”gemensamt datorstött lärande” (CSCL)* eller (CSCW)* - ett slags konferenssystem.
*Förkortning av de eng. begreppen (övers. anm.)
I nedanstående artikel kommer vi att beskriva metoderna, kraven på lärmiljö, kraven på deltagarnas och lärarnas kvalifikationer, de fysiska resurserna och mål och vinster med olika typer av e-learning.
Naturligtvis är tillgång till datorer en förutsättning för att kunna tillämpa de olika metoderna. Dessutom måste man behärska datorn som ett instrument för lärande. Med undan- tag för den fjärde punkten ovan är alla metoderna webbaserade.
En/online
Synkron/asynkron
Den vanligaste situationen är att det finns ett avstånd mellan den lärande och handledaren och att Internet överbryggar avståndet.
Två huvudtyper av e-learning är ett resultat avseende om undervisning och lärande sker samtidigt (synkront) eller vid olika tidpunkter (asynkront).
Synkront lärande betyder att överföringen av kunskap och det verkliga lärandet sker samtidigt; t.ex. möts den lärande och handledaren på en förutbestämd plats och tid över Internet. Kommunikationen sker via chatt eller i ett virtuellt klassrum. Asynkront lärande är en process där den/de lärande och handledaren inte är online samtidigt och de kan därför inte kommunicera med varandra utan tidsförskjutning.
Webbsökande
Webbsökande är också ett slags efterforskning med hjälp av webbplatser, men i själva tanken med webbsökande tas för givet att den lärande, speciellt yngre eller inte så Internetvana läranden behöver exakt formulerade uppgifter och mål för lärandet. Om handledaren förser med webbadresser för specifika uppgifter minskar risken för att den lärande drunknar i all den information som finns tillgänglig. Så kan man undvika att den lärande gör efterforskningar planlöst och kanske också utan resultat. Detta tillvägagångssätt sparar tid och minskar frustration och ilska.
Resultat kan presenteras på Internet och göras tillgänglig för andra läranden som en utgångspunkt för deras arbete (inlärningsspiraler).
Webbaserat lärande
Webbaserat lärande är en Internet- Intranettillämpning, som erbjuder en hel rad hjälpmedel för att förbättra lärande genom att använda Internetteknik. Webbaserat lärande (wbt) är benämningen på hela processen med information om kursutbud, antagningsförfarande, fortsatt med själva interaktionen, multimediaträning online med mellanliggande och slutliga tester, betygshantering och kursadministration. Wbtlärande är en metod som utökar och kompletterar de traditionella undervisningsmetoderna. Det finns emellertid fortfarande behov av traditionella kurser på traditionella platser (t.ex. x antal studenter i ett klassrum med en lärare), eftersom det område där det är möjligt att använda wbt är begränsat. Det är lätt att förstå att det går att använda för undervisning i bokföring, men otänkbart (än så länge) för sjukgymnastik för hjärtpatienter.
Om man jämför wbt med datorbaserad CD-ROM-träning (traditionell mjukvara för självstudier), framstår de enorma fördelarna tydligt:
· Bättre kommunikationsmöjligheter
· Lärande när man själv vill (större flexibilitet)
· Nästan obegränsat antal deltagare
· Snabb uppdatering av innehåll
· Lärandet kan delas upp i delar och deltagaren betalar bara för det han/hon vill ha
En annan fördel är att det oftast är billigare att producera än traditionell CD-ROM-mjukvara.
En till många
Den här metoden kan kanske anses ligga närmast traditionella undervisningsmetoder. Tanken är att de lärande inte är fysiskt tillsammans i ett riktigt klassrum utan som webbanvändare i ett virtuellt klassrum.
Det kan användas för: föreläsningar, diskussioner, gruppresentationer, frågeställning, sökande etc. De lärande och handledaren måste arbeta vid datorerna samtidigt, så detta är ett synkront webbaserat arbetssätt. Man behöver någon form av Internetplattform där man kan träffas i sitt virtuella klassrum.
Denna metods stora fördel är att de lärande och handledaren kan bo långt ifrån varandra – t.o.m. på olika kontinenter. Man skulle kunna kalla detta instruktiv undervisning utan krav på lärarens fysiska närvaro.
En till en
Två personer på olika platser kan kommunicera via e-post – samtidigt (synkront) eller vid olika tidpunkter (asynkront), precis som när läranden chattar. Man kanske gör detta på arbetet eller på sin fritid hemma. En av personerna kan vara lärare, men det är inte alls nödvändigt; man kan t.ex. lära varandra sitt eget modersmål s.k. ”tandeminlärning”.
För det mesta handlar det om en elektronisk version av en gammaldags form av distansundervisning via studiebrev eller ett individuellt projekt handlett av en lärare. Instruktioner kan ges som tidigare inte bara synkront utan också (och det är det nya med e-learning) direkt, som om de två personerna befinner sig i samma rum. Tillgång till Internet är nödvändig. Denna metod kan förstås som traditionell undervisning med distribuerande av material för inlärning, men med den nya möjligheten till direkt respons.
Många till många
Denna metod kan ses som en konferens med hjälp av en elektronisk lärmiljö. Eftersom den kan användas inom ett företag är den inte nödvändigtvis webbaserad, eftersom man också kan använda ett serversystem.
Användarna kan arbeta utan tidsförskjutning eller med tidsförskjutning. Alla grupparbetsmetoder är möjliga: gruppdiskussioner, debatter, brainstorming, rollspel, fallstudier, grupprådgivning och projektarbete m.m. (t.ex. utveckling eller konstruktion av ett hus eller en maskin etc.)
En lärare behöver med nödvändighet inte vara involverad, men alla deltagare måste kunna arbeta i team. Detta kan kallas gemensamt arbete utan rumsliga eller tidsmässiga begränsningar.
Lärarutbildning
I vår lärarutbildning refererar vi endast till flexibelt lärande via mjukvaran som följer med datorn. Datorn möjliggör för deltagarna att kunna repetera, utforska och förstärka ämnet oberoende av plats och tid. Detta kallas självstyrt lärande eftersom deltagarna kan välja sitt eget sätt att studera. En annan fördel är att det uppstår en interaktion mellan datorn och läranden och mellan ny information och tillgänglig kunskap.
I de följande styckena kommer vi att diskutera engelsk mjukvara på CD som presenterades under lärarutbildningen.
Aktuell mjukvara
·
Tell
me more - English (Auralog)
·
Eurolingua
Deutsch (Cornelsen)
· Cool (Klett)
· Bridges (Klett)
·
English
Elements (Hueber)
“Tell me more – English”
Det finns fyra nivåer av Tell me more: Nybörjare, medel, avancerade, företag. Dessa program finns på följande språk: tyska, franska, spanska italienska, kinesiska, japanska och holländska. För att kunna ha glädje av programmet på nybörjarnivå bör man ha lite kunskap i engelska Det finns inga läroböcker som kompletterar mjukvaran.
Användaren kan bestämma sin egen lärstil och välja mellan övningar i att skriva, lyssna, läsa och tala i olika kombinationer. Dessutom kan användaren ”tala om för programmet” hur länge han/hon har för avsikt att arbeta vid datorn så påminner datorn användaren i det fall han/hon skulle glömma.
Olika typer av övningar som finns i programmet presenters: förbinda ord med rätt bild, koppla ihop motsatser, fylla i ordluckor med rätt verbformer, korsord, pussel, dialoger med olika svarsalternativ etc. Programmet kan identifiera korrekt uttal eller kopplar ihop med uttalsprogrammet. Översättning av enstaka ord kan göras bara genom att peka på rätt ord eller så kan man förbinda det med en ordlista där orden uttalas och översätts. Men vilken chock! När man försökte hitta ord i ordlistan visade det sig att de blandades ihop. Bara ord fram till ”d” var i rätt ordning; länge fram under ”h” fanns ord som började på ”l” o.s.v. Värst var att man under ”w” kunde hitta ord som började på vilken bokstav som helst. (Detta måste utgivaren arbeta med!)
Uttalsträningen är uppdelad i tre delar: fonem, ord och meningar. På fonemnivån finns en animerad bild av ett huvud som visar hur man ska röra på läpparna och tungan för att producera ljudet. Negativt var att de svåraste ljuden saknades. Annars föredrog man denna del av programmet.
En referensgrammatik ger exempel och regler. När man gör en övning finns det en förbindelse till grammatiken men det finns ingen förbindelse tillbaka till flera uppgifter.
Slutligen finns det en ikon som visar hur många poäng inom olika områden man har lyckats skrapa ihop. Det är verkligen motiverande.
”Eurolingua Deutsch”
Detta är ett kompletterande program till en textbok i tyska som främmande språk. Övningarna kan göras efter klassrumsundervisningen. Del för del.
Som ett plus kan nämnas att det finns en översikt av den grammatik, situationer, samtalsämnen och inlärningsstrategier som programmet är uppbyggt av. Och – vilket är mycket bra – det finns en förbindelse med till alla övningar (det fanns inte i det förra programmet).
De olika övningarna som presenterades (släpa en droppe, fylla i luckorna, konstruera en dialog…) var trevliga och effektiva. Lärarna tyckte att programmet kunde fungera utan textboken.
”Cool” är en kursbok för ”falska nybörjare” som används för elever som har som mål att skaffa sig avgångsbetyg. ”Bridges” har använts i nästan tio år nu för att undervisa vuxna i engelska under cirka två lektioner i veckan. ”English Elements” är en ny lärobok som gradvis kommer att ersätta ”Bridges”. Alla tre böckerna är skrivna för tysktalande inlärare.
Mjukvaruprogrammen har samma struktur som den medföljande textboken; de är uppdelade i stycken (12 till 15) som erbjuder extra träningsmaterial. De kan inte användas på egen hand eftersom det inte ges några grammatiska förklaringar och den kunskap om grammatiska strukturer och vokabulär som presenteras i den motsvarande delen i textboken är nödvändig. Misstag som man gör korrigeras, men analyseras inte och det erbjuds ingen hjälp om problem med förståelse och grammatik uppstår. ”Bridges” erbjuder emellertid en ordbok som översätter alla de ord som används på Cd-romskivan.
”Cool”
Detta är en tämligen grundläggande mjukvara som erbjuder fyra extra övningar för varje stycke i textboken. Det finns inget audiomaterial (som hörförståelse eller uttalsövningar), ingen grammatikreferensdel, ingen ordbok, inga bilder, inget videomaterial. Materialet har enkla instruktioner.
”Bridges”
Denna mjukvara är mera exklusiv och erbjuder ett stort urval extraövningar till varje kapitel i boken. Det finns audiomaterial för hörförståelse (bra kvalitet), men inga uttalsövningar. Det finns ingen grammatikreferensdel. Det finns en tvåspråkig ordbok som uttalar varje ord högt (uttalshjälp finns). Färgglada bilder finns och man tillhandahåller information om engelskspråkiga länder, men inget videomaterial. De flesta instruktioner är lätta att förstå.
”English Elements”
Mjukvaran erbjuder ett stort urval extrauppgifter till varje del av textboken. Det finns audiomaterial för hörförståelseövningar och uttalsövningar (dålig kvalitet). Ingen grammatikreferensdel finns, men en innehållsförteckning som följer styckeindelningen och grammatikområdena (så kan t.ex. en student välja att öva på valfritt grammatikavsnitt). Det finns ingen ordbok, inga bilder, inget videomaterial och instruktionerna är svåra att förstå beroende av otydliga symboler.
Det påpekades att inget av programmen kunde användas som ett alternativ till ordinarie undervisning, bara som extra hjälp för studenter hemma och som ett hjälpmedel i klassrummet.
Om det är möjligt bör läraren presentera mjukvaran i klassen och hjälpa till med att förstå instruktioner och övningar. För äldre och kanske mindre datorvana studenter var det tal om att faktiskt vara behjälplig med att installera programmen.
Slutsats
I inledningen av lärarutbildningen kom frågan om mjukvaran kan ersätta en lärare upp. Alla deltagare kom till den slutsatsen att det inte går! Efter grupparbetet och den avslutande diskussionen bekräftades detta.
Speciellt i språkinlärning där fokus ligger på kommunikation mellan studenter och lärare finns inget program som kan ersätta en lärare och en ansikte-mot-ansiktekurs.
Under grupparbetet undersöktes mjukvaran enligt tidigare fastlagda kriterier. Inget av programmen kunde uppfylla samtliga. Att arbeta med mjukvaruprogram är svårt, eftersom användarna ofta vet väldigt lite om datorer i allmänhet. Även lärarutbildarna hade problem med att hantera programmen. Ofta var strukturen otydlig eller saknades helt. Det verkade som om programmen hade konstruerats utan kunskap om användarnas förmåga och målsättning. En negativ detalj var att man var tvungen att först läsa flera sidor i en manual som man dessutom hade varit tvungen att skriva ut innan man kunde gå vidare med programmet. Detta kan kanske leda till frustration, eftersom studenterna kanske uppfattar att de gör fel och inte förstår uppgiften. Denna förvirring minskar framgången.
Trots att deltagarna hade varit skeptiska till detta nya hjälpmedel, fann många av dem intressanta saker som skulle kunna vara av nytta för studenterna. Vissa ämnen skulle kunna gås igenom enklare och mera effektivt och självständigt och lärarens arbete skulle kunna underlättas. Mest intressant var uttalsprogrammen. Lärarna ansåg att de verkligen skulle kunna avlasta dem i klassrummet, eftersom grupperna ofta är för stora för att tillåta individuellt stöd och dessutom skulle studenterna kunna arbeta med uttalsträning hemma.
Lärare som arbetar med e-learningmetoder måste utveckla nya färdigheter. Å ena sidan behöver de grundliga kunskaper om såväl den hårdvara som mjukvara som används i klassrummen eller hemma så att de kan hjälpa och ge råd till studenterna. Å andra sidan är det nödvändigt med noggrann planering och utvärdering av varje lektion för att kunna följa den enskilde studentens framsteg. Om e-learning kombineras med traditionell klassrumsundervisning i större grupper är det viktigt att ha en gemensam plattform för ämnesdiskussioner eller introduktion av nya infallsvinklar. Detta betyder att man inte bara måste följa varje individs arbete utan också anpassa för hela gruppens progression.
Lärarrollen förändras därför från att ha varit meddelaren av kunskap på ett traditionellt sätt ”chalk and talk”, till att vara främjaren av en lärprocess.
Deltagarutbildning
Engelska
Deltagarträningen ägde rum under engelskalektioner för 15 vuxna (i åldern 17 till 43 år) i en grupp för grundskolebehörighet. Deras förkunskaper i engelska varierade starkt: fem studenter hade inga förkunskaper och deltog bara frivilligt under fyra lektioner per vecka. Fem studenter hade elementära förkunskaper. Ytterligare fem hade motsvarande mellanstadiekunskaper. Man använde kursboken ”Cool” för tysktalande falska nybörjare, audiomaterialet och CD-ROM-materialet.
CD-ROM-materialet erbjuder fyra extraövningar till varje avsnitt i boken (lexikon och grammatik). Vi använde det under lektionerna för att de som var snabba skulle ha något att göra, men också för att kunna erbjuda långsamma och blyga studenter ett nivåanpassat material utan att behöva tala inför klassen. Andra extraövningar som användes var grammatikspel (t.ex. memory, domino etc.), korsord och lättläst material.
Mjukvaran som hittills använts har inte innehållit något audiomaterial så datorerna har inte stört lektionerna. Fortsättningsvis är det dock tänkt att använda sådan mjukvara som gör det möjligt för studenterna att öva korta dialoger och förbättra sitt uttal genom att öva. Detta är speciellt viktigt för de elever som har tänkt sig en fortsättning nästa år.
Geografi
Datorn användes också i sex grupper i geografi för att studenterna skulle kunna testa sina kunskaper inom olika områden (t.ex. EU) i små grupper eller på egen hand. Vi tittade också på videomaterial om historia tillgängligt på CD-ROM. I dessa klasser varierade inte förkunskaperna i någon större omfattning. Det gjorde däremot den hastighet med vilken studenterna kunde tillgodogöra sig skrivet material. Därför var det bra att kunna erbjuda mjukvara för de studenter som behövde extramaterial.
Vi arbetade också med mjukvara som erbjöd aktuellt kartmaterial och information om världens länder. Tyvärr hade vi inte tillgång till Internet i klassrummet. Detta hade möjliggjort för studenterna att göra egna efterforskningar om aktuella ämnen (t.ex. kriget i Irak).
Slutsats: Vad är nytt med allt detta?
Det verkar som om det enda nya med det vi har tittat på är möjligheten att kunna arbeta över långa avstånd utan tidsförskjutningar. Även om man befinner sig inom samma väggar eller varsomhelst i världen, kan personer med tillgång till Internet eller något annat gemensamt nätverk anslutet till en server, kommunicera med varandra som om de satt i samma rum utan hänsyn till vare sig politiska eller ekonomiska gränser. Naturligtvis bör man, förutom att ha tillgång till hårdvaran, dela samma syn på lärande och kommunikation.
Så även om arbetssättet, undervisningen eller lärstilarna inte är nya är det av stor nytta för demokratin.
Anmärkning
Denna fallstudie grundar sig på övningar genomförda på Adult Education Centre i Solingen 2003.
Flexibelt lärande är inget allmänt begrepp i Tyskland. Istället används begreppet ”blended learning” för den typ av övningar som beskrivs i artikeln. Om man söker på webben på detta begrepp får man en oändlig mängd träffar.
Därför hänvisar vi bara till en bok: Issing/Klimsa (Hrsg.): Information und Lernen mit Multimedia und Internet, 3 Aufl. Weinheim 2002.
Kontaktpersoner:
Juergen Lenski, Adult Education Centre of Solingen, telefon: +49 212 290 3254; mail: j.lenski@solingen.de
Kerstin Mutz, Berlin, telefon: +493362590708, mail: carstensen.mutz@-online.de
Liudmila Mecajeva
Social Innovation
Flexibelt lärande – en fallstudie
”Mobiliseringsträning för kvinnor”
Mobiliseringsträningsprogrammet
för kvinnor utvecklades med stöd av EU: s Sokratesprogram inom ramen för
projektet: ”European Network of Adult Education Organisations Working on
Women´s Employment Issues No 71248 – CP – 1 – 1999 – Lt – Adult Educ – ADU. Det
samordnades av Social Innovation Fund inom det internationella kompanjonskapet
mellan 12 europeiska länder: Danmark, Sverige, Island, Finland, Spanien,
Nederländerna, Ungern, Estland och Litauen. Information om projektet finns på
webbsidan: www.womn-employment.lt
Kursens målsättning
De huvudsakliga målen för mobiliseringsträningsprogrammet är:
· Motivera arbetslösa och socioekonomiskt missgynnade kvinnor att leda ett aktivt socialt liv och söka utbildning, arbete och karriär
· Lära sig att upptäcka, acceptera, och övervinna hinder i livet och ställa upp realistiska mål
· Stärka den kvinnliga självbilden
· Bygga upp självförtroende och självkänsla
· Uppmuntra till arbetssökande
· Lära sig att förstå och respektera rättigheter och skyldigheter
· Öka förståelsen för den egna förmågan och dess begränsningar
· Förstå förmågan att leva med konflikter och olika uppfattningar och att aktivt kunna hantera och påverka förändringar
· Förbättra kommunikationsfärdigheter och datoranvändande
Målgrupper
Mobiliseringsträningsprogrammet (MTP) är utformat och riktat till kvinnor som antingen har förlorat arbetet eller aldrig haft något arbete och utan framgång försöker ta sig in på arbetsmarknaden.
Träningstillfällenas struktur
· Livsplanering
· Studiefärdigheter
· Vikten av ickeverbal kommunikation när man söker arbete
· Personlig utveckling och självmakt
· Vikten av att skapa en självbild
· Kreativitet
· Jobbsökarträning
· ”Networking” och arbetsmarknadsorientering
· Vikten av ett självhjälpsperspektiv
· Vikten av kunskaper i och om informationsteknologi för att kunna söka arbete och öka självförtroendet
Organisation av träningsprogram med hjälp av CD-ROM
Vi erbjuder olika angreppssätt på de olika problem som dessa kvinnor kan ha. Vissa av dem som är starka inom ett område (t.ex. bättre självkänsla, större feministiskt perspektiv, mera erfarenhet), behöver först och främst stöd och möjlighet att hitta vägar för att kunna nå förbättringar. Det finns de för vilka självanalys utifrån olika perspektiv är av största vikt.
Därför är det viktigt att ha metoder som kan ringa in problemområden som låg självkänsla, otillräcklig kommunikationsförmåga, dålig självkännedom, motivationsbrist och brist på självförtroende. Handlingsplanen för mobiliseringsträningsprogrammet består av delmoment som hjälper till att eliminera dessa problem.
Det är viktigt att man använder sig av olika metoder för vuxenutbildning och den nya informationsteknologin för att organisera träningsprocessen. CD-ROM-materialet utvecklades för att organisera detta. För att försäkra sig om det personliga angreppssättet och flexibilitet i lärandet har vi utvecklat en träningsstrategi för MTP, som består av de tre viktigaste stegen i vart och ett av de tio träningstillfällen, vilket beskrivs i den struktur som MTP har:
· Föreläsning
· Grupparbete
· Självstudier
CD-ROM- materialet har två delar: ”I am a trainer” och I am a trainee”. I den del som kallas ”I am a trainer” finns allt material om hur man organiserar föreläsningar och arbetsgrupper. Vårt förslag är att låta en föreläsning förekomma vid varje träningstillfälle och därefter organiserar man ett grupparbete.
Självstudielektionerna kommer att vara ett tillskott till varje lektionstillfälle och görs tillsammans med handledaren, eftersom deltagarna kommer att behöva hjälp med att använda CD-ROM, även om det ingår att lära sig att använda det på egen hand. Så vi föreslår att handledaren själv lär sig att använda deltagarmaterialet för att kunna hjälpa deltagaren med att behärska informationsteknologin.
Självstudiedelen i CD-ROM-materialet ”I am trainer” består av fyra olika självstudiematerial:
· Kort beskrivning av ett träningstillfälle
· Övningar
· Tester
·
Rådgivning
Genomförande av kursen
Detta är ett exempel på en kurs i flexibelt lärande som innehåller element av klassrumsbaserat arbete med föreläsningar och grupparbeten, e-learning och användande av CD-ROM. Kursen gör inte anspråk på att leverera ett fastställt kurskoncept. Kursen baseras på den kunskap man har om deltagarna. Kursens längd är cirka tre till fyra dagar. Deltagarna kan välja övningar, tester och råd från CD-ROM-materialet på egen hand. Materialet innehåller stödjande delar. Det betyder att vissa tester är gjorda på ett sådant sätt att det beroende av resultatet ger råd om hur man kan gå vidare i programmet. En viktig del är öppna diskussioner om förvärvade kunskaper, vilket vi föreslår att man organiserar efter varje träningstillfälle.
Det är viktigt att man använder väl genomtänkta metoder, så att även de mindre vana deltagarna kan känna att de lyckas. Detta kommer senare att medverka till ett lyckat resultat och goda erfarenheter. Följande metoder används:
· Informell atmosfär
· Aktivt deltagande
· Skriftligt material
· Handledarinstruktioner
· Erfarenhetsutbyten
· Grupparbete/individuellt arbete
· Fallstudier
· Studiebesök
· Feedback självutvärdering
Utvärdering
Utvärdering efter avslutad kurs är väsentligt. Det bör användas för att ge återblickar på olika delar av programmet. T.ex. är det viktigt att utvärdera kursens organisation, undervisningsmetoder, lärarens insatser, användande av CD-ROM för självstudier etc. Utvärdering är ett bra redskap för kvalitetskontroll. Det är viktigt att en hög nivå inte bara bibehålls utan också gradvis förbättras.
En annan aspekt av utvärderingen är lärarens insats och engagemang. Det är mycket viktigt att utvärdera efter att deltagarna har fått en stor mängd information. Målet med en sådan återblick/utvärdering är att hjälpa kvinnorna att förstå sin nuvarande situation, utforska starka och svaga sidor och kanske viktigast, att kunna överblicka möjliga framtida val. Resultatet av en sådan återblick ska forma en plan som möjliggör framsteg för varje deltagare.
Kontaktperson: Liudmila Mecajeva
Social Innovation Fund
Savanoriu 1, Kaunas, Litauen
Staffan Roselius
Vuxenutbildarcentrum, Linköpings Universitet, Sverige
En fallstudie om flexibelt lärande
Education for Democracy and Global
Understanding
Detta är en kort beskrivning av en internationell kurs som har givits av Vuxenutbildarcentrum tre gånger under åren 2000 – 2003 med deltagare från olika länder, förutom Sverige också Litauen, Ryssland och Vitryssland.
Kursen går på kvartsfart som en distanskurs med utsträckning över ett akademiskt år. På kursen användes vissa hjälpmedel för flexibelt lärande som t.ex. elektronisk kommunikation (datorkonferenser), arbete i lokala grupper, skrivna uppgifter, Internetdiskussioner och ett begränsat antal vanliga sammankomster spridda över det akademiska året (40 veckor).
Målgrupper och huvudsyfte
Kursen vänder sig till alla som har ett intresse av att studera och reflektera över hur ett demokratiskt förhållningssätt kan stärkas hos medborgarna i ett samhälle med snabb förändring, t.ex. som en följd av det som är allmänt känt som globalisering.
Kursen har framförallt varit av intresse för lärare och ledare inom folkbildningen i såväl Sverige som nordvästra Ryssland (Novgorod) och Litauen (åtskilliga folkhögskolor).
Den kan också sägas vara intressant för varje medborgare som är aktiv inom föreningar och organisationer. Skolsystemet liksom folkbildningen spelar/spelade en central roll, såväl idag som i en svunnen tid, för utvecklingen av en demokrati som fortlöpande är under omprövning och möter nya utmaningar.
Emedan kampen för demokrati under det tjugonde seklet utkämpades på nationell nivå, måste den fortsatta kampen utkämpas på många arenor. Globaliseringsprocessen påverkar våra liv på många olika sätt. Utvidgningen och utvecklingen av EU kommer att kräva nya demokratiska institutioner och annorlunda aktivt medborgarskap.
Kursens huvudsyfte
· Att ge möjlighet till kontakter mellan lärare av olika nationalitet och andra aktiva inom folkbildningen
· Att utbyta tankar, idéer och erfarenheter för att möjliggöra eftertänksamma reflektioner
· Att utveckla nya samarbetsmönster som kan inspirera och komma till användning i vardagen
Kursen syftar inte till att presentera ett färdigt innehåll om hur man ska arbeta med utbildning för demokrati och global förståelse. Tvärtom är kursen baserad på en kollektiv kunskapsprocess dvs. samla erfarenheter och idéer från var och en av deltagarna. Dessa idéer utvecklas i diskussioner och seminarier, som delvis äger rum på datorkonferenser på Internet.
Kurslitteratur
Med tanke på kursdeltagarnas sammansättning är all kurslitteratur på engelska. Engelska är också det språk som används på seminarierna. Det finns en stor mängd litteratur om demokrati, såväl för praktiskt som teoretiskt bruk. Delar av den föreslagna litteraturen har bytts ut mot likvärdig litteratur efter konsultation med kursanordnaren.
Kursorganisation
Kursen ”Education for Democracy and Global Understanding” (10p.) ges som deltidskurs med tidsförskjutning. Detta betyder att kursen kräver en annan typ av organisation än en universitetsförlagd heltidskurs. Kursens hörnstenar är:
· Den lokala gruppen
· Datorkonferenser
· Skrivna uppgifter
· Seminarier
· Handledning
Den lokala gruppen
Viktiga delar av kursen äger rum i studiecirklar med mellan fyra och tio deltagare. De bildar en lokal grupp. För det mesta har fyra till fem lokala grupper arbetat i Sverige. Det har också funnits lokala grupper i Ryssland, Vitryssland och Litauen.
Dessa grupper sattes ihop under första seminariet så att deltagarna skulle få en chans att lära känna varandra och planera det gemensamma arbetet.
Tanken med den lokala gruppen är att den ska fungera som ”den perfekta studiecirkeln”; vilket ska förstås som att man delar på ansvaret med att planera arbetet. Huvuduppgiften för de lokala grupperna är att diskutera litteraturen och genomföra små vetenskapliga undersökningar.
Varje lokal grupp måste hålla kontakt med kursanordnaren och andra lokala grupper genom Internetkonferenser. Vanligtvis träffas de lokala grupperna varje vecka (ett annat alternativ är att ha längre möten varannan vecka).
Arbetet i de lokala grupperna är delvis baserade på skrivna uppgifter (se nedan). Utöver detta är varje grupp fri att organisera sitt eget arbete.
Internetkonferenser
Kort efter det första seminariet öppnades en datorkonferens för kursen. Alla måste ha tillgång till ett användarnamn och ett lösenord, som delas ut av kursanordnaren vid det första seminariet – eller skickas med post om man inte kan delta.
Konferensen har använts för kommunikation mellan de lokala grupperna och för att distribuera skrivna uppgifter. Projektarbeten från tidigare kurser har också använts vid konferenserna.
Det har också förekommit nätdiskussioner runt speciella ämnen, så var t.ex. den ryska gruppen ansvarig för ett intressant tema en vecka, en av de svenska grupperna hade ansvar för ett antal frågor en annan vecka. Detta följdes av de andra gruppernas kommentarer.
Det förekom också en del chattmöten med alla uppkopplade samtidigt.
Seminarier
Efter det inledande seminariet besökte kursanordnarna alla de lokala grupperna i samtliga länder. Under vårterminen hölls ett veckoslutsseminarium på en svensk folkhögskola där alla kursdeltagaren hade möjlighet att träffas. Dessutom kunde de olika grupperna besöka varandra.
Kursseminarierna innehöll presentation av uppgifter, litteraturseminarier samt planering av kursens fortsatta arbete. Det anordnades också gästföreläsningar på seminarierna. Vid kursanordnarnas besök i de lokala grupperna fanns möjlighet till handledning.
Vid det sista seminariet las projekten fram.
Uppgifter
Bortsett från deltagande i den lokala gruppen och seminarierna, innehöll höstterminens kurs (5p.) följande moment:
1. Egna idéer och erfarenheter som rör begreppet Education for
Democracy
Beskriv möjligheter och svårigheter med att främja demokratin, både teoretiskt och praktiskt, inom skolan och folkbildningen i ett modernt samhälle. (2-3 sidor). Denna uppgift diskuteras lämpligen i den lokala gruppen först. Denna uppgift skulle levereras vid datorkonferensen vid en bestämd tidpunkt.
Alla lokala grupper gjorde korta sammanfattningar på engelska med de intressantaste idéerna och frågorna som hade diskuterades i de lokala grupperna. Dessa sammanfattningar e-postades till konferensen. Sammanfattningarna innehöll ofta frågor till andra lokala grupper.
2. ”Personliga reflektioner över kurslitteraturen
Detta är en individuell uppgift: Vilka nya frågor har litteraturen gett upphov till? Deltagarna ombads välja ut ett fåtal böcker (cirka 4-500 sidor) för kommentarer. Dessa reflektioner las fram på datorkonferenserna.
3. Kursprojekt
Ett av målen för kursen är att utveckla ny kunskap, dvs. kursdeltagarnas bidrag med tankar, idéer, material och metoder som kan användas i vardagen inom skolan, folkbildningen eller i samhällslivet. En viktig del av kursen är att genomföra ett projekt (individuellt eller i grupp). Projektet skulle, t.ex. kunna bestå av förslag på hur man skulle kunna arbeta med frågor som demokrati, rättvisa och internationell förståelse i olika sammanhang och hur man skulle kunna utveckla ett internationellt nätverk.
Ofta kunde projektet användas för att vidareutveckla internationella projekt där deltagarna redan var involverade.
Att organisera flexibelt lärande – några kommentarer
Det finns vissa kritiska delar av flexibelt lärande – särskilt distanslärande. Det är en allmän uppfattning bland distanspedagoger att distanskommunikation kräver mera av förberedelser och planering än ordinär ”klassrumsundervisning”.
· Det sägs ofta att distansundervisning också ställer krav på fysiska möten t.ex. en mix av det fysiska och det virtuella rummet. Det fysiska mötet måste vara välplanerat. Det är belagt att kurser utan fysiska möten – eller kurser med dåligt planerade fysiska möten – har flera avhopp. ”Ett första möte, öga mot öga, inbringar känslan av kontakt och tillit, som senare kan visa sig behövas.” (Axelsson folkbildning.net s.54)
· Det är viktigt att försäkra sig om att alla deltagare har tillgång till nödvändiga verktyg och att de kan hantera dem. Mycket ofta finns det en teknisk tröskel för vissa deltagare. En vanlig orsak till avhopp är otillräcklig förmåga att hantera verktygen.
· Flexibelt lärande kräver förmåga att arbeta och studera individuellt och i grupper med liten tillgång till handledning. Detta kräver mycket självdisciplin.
· För att kunna främja flexibelt lärande krävs flexibilitet – i tid, metoder och kreativitet.
Elisabetta Cannova
Speha Fresia S.C.A.R.L. – Ro
Utveckling av entreprenörsskap
Matrix by Speha Fresia
Metod
Självskattning och egenmakt som redskap för ett medvetet val av entreprenörsskap
Kort beskrivning
Inom ramen för projektet företagsutveckling för kvinnor har vi föreslagit ett tillvägagångssätt för val av entreprenörsskap, baserat på en självskattnings- egenmaktsprocess.
Målgrupp
Alla som vill starta ett eget företag eller vill arbeta åt sig själv.
Mål
Att stödja beslutsprocessen fram till en företagsidé. Att sammanställa idéerna för att kunna analysera ett medvetet val med hjälp av helhetsinlärning (individuellt eller i grupp). Att stödja igångsättandet av ett nytt företag.
Anställda
Det finns tre vanliga typer av anställningar: en receptionist, en vägledare och en företagskonsult. Det finns också experter inom områden som mänskliga resurser, ekonomi- och finanskontroll, marknadsföring.
Lärande
Lärandet är baserat på användandet av olika metoder för olika ändamål: brainstorming, fältstudier, pröva på, coachning, mentorskap, projektarbete, individuell rådgivning etc.
Prioriterat innehåll
För att få delta i kursen görs ett utvecklingsavtal upp med varje deltagare på ett öppet, vänligt och professionellt sätt.
Nödvändiga förutsättningar
Att ha en företagsidé förenlig med marknaden. (Vanligtvis startar man med en marknadsundersökning)
Miljö (lokaler, organisation, verktyg)
Vi använder några vanliga utrymmen: klassrum med bibliotek, sammanträdesrum, reception och kontor. Det finns ett ordinärt schema för grupparbeten och ett individuellt tids- och ämnesschema för hela kursen.
Verktyg är olika databanker, multimedieprogram om företagande, företagsguider, flygblad etc.
Olika stadier (förberedelse, verkstad, utvärdering)
Första stadiet består av att hälsa välkommen och göra en första efterfrågeanalys. På detta stadium får deltagarna information om vilka hjälpmedel som kan erbjudas målgruppen. Kursanordnaren fyller i ett schema och bokar en tid med företagskonsulten.
Andra stadiet, som består av vägledning, inleds med att vägledaren med föreläsningar analyserar begreppet efterfrågan. Om deltagarna blir nöjda med upplägget, kommer de att delta i 40 timmars allmän rådgivning, tillsammans med en vägledare och en handledare.
Tredje stadiet utgörs av en baskurs i entreprenörsskap. Deltagarna organiseras i grupper om tio till tolv personer för en baskurs på mellan 80 till 100 timmar. Kursen består av individuellt arbete och grupparbete tillsammans med en handledare. Man arbetar med de olika affärsidéerna. Under det individuella arbetet får man stöd av en coach och flera företagskonsulter. Under grupparbetena har man hjälp av en expert på affärsplanering och en handledare.
Fjärde stadiet är det stadium då affärsidén ska sjösättas. Deltagarna ombeds att presentera idén för en grupp bestående av företags- och fackföreningsföreträdare, banktjänstemän och offentliganställda tjänstemän.
Femte stadiet; nu ska affärsidén omsättas i praktiken. I denna fas kommer de nya företagen att stödjas med transporttjänster och organisatoriska tjänster (sammanträdesrum, sekreterarservice, Internetanslutning, uppbyggande av relationer och nätverk, seminarier om småföretag, databanker etc.).
Sjätte stadiet; nu har det gått en tid och det ska undersökas hur allt fungerar enligt de företagarprinciper man tidigare gått igenom. Deltagarna är med på seminarier om småföretagande m.m. (möten, arbetsgrupper, studiebesök etc.).
Källor och referenser
Vi började projektet med att ta del av erfarenheter från en organisation kallad: ”Women and Development” och utifrån det har vi tillsammans byggt upp vårt projekt, som har berikats av våra erfarenheter av att stödja ”startaegetprocesser” och företagarutbildning.
Risker och fördelar
Denna metod, särskilt lämpad för äldre, stödjer medvetenheten om starka och svaga sidor, aktiverar en medverkandeprocess i det lokala ekonomiska livet, ger metoder och verktyg för beslutsfattande och ökar möjligheten till självförverkligande.
Varianter
De olika delarna av kursen har satts samman efter ett vanligt utbildningsmönster. Det startar med 40 timmars vägledning (med möjlighet att förlängas till 80 timmar). Därefter följer 80 timmar för startförberedelser (med möjlighet att förlängas till 120 timmar). Under utbildningen varvar deltagarna individuellt arbete med stöd av en handledare med vägledning och företagskonsultering (vanligt med 20 till 40 timmar personligt stöd med möjlighet att öka till 50 till 60 timmar). Tidpunkten när nya företagsidéer är klara att föras vidare från idé till sjösättning varierar, beroende på komplexitet, mellan tre upp till tolv månader.
De verktyg man har för analys är spegling av den egna processen genom personlig feedback (i alla stadier) och uppföljning (efter tre till sex månader) samt självskattningsinstrument.
Exempel på projekt
Speha Fresia har använt denna projektidé, Women Enterprise Incubator i Ragusa tidigare (1996/2000 inom ramen för The New Programme) och har anpassat och modifierat det över tiden i andra sammanhang: på landsbygden, i lokala utvecklingsprojekt i marginaliserade stadsområden etc.
Arunas Beksta, Vilija Lukonien
Lithuanien Association of Adult
Education
Lärande i multikulturella grupper
Som vi förstår det kan interkulturell kompetens inte tillägnas med hjälp av distanslärande. Vanliga mänskliga möten är mycket viktiga. IT-teknologin kan hjälpa till med att lösa kommunikationsproblem emellan seminarier, men de är inte speciellt användbara för att utveckla interkulturell kompetens och färdighet. Här står begreppet flexibilitet för flexibilitet i metoder, tid och plats.
Kulturforskare hävdar att kultur är som ett isberg. Man kan bara se tio procent; övriga 90 procent är under ytan. När vi talar om främmande kulturer talar vi om de tio procenten: folkkonst, folkmusik, folkdräkter, nationalrätter etc. Vi tror att vi kan identifiera den ukrainska kulturen om vi äter ukrainsk borsjtj och sjunger ukrainsk folkmusik. Men vi tänker sällan på hur ukrainare, ryssar, uzbeker, bulgarer och representanter från andra nationer karaktäriserar sig själva.
Hur ser de på skönhet, definierar döden, rättvisa, hur kontrollerar de känslor, hur bestämmer de dårskap och ondska? Vad är en familj och familjetradition för dem? Hur skiljer sig svaren på dessa och andra frågor åt från svaren från litauer, vitryssar och polacker?
I boklådor kan man hitta mer och mer litteratur om kulturella skillnader och märkligheter. Men dessa böcker, hur bra de än kan vara, beskriver oftast bara allmänna trender som kan tillämpas i varje given konkret situation. Annars riskerar man att missförstås eller inte bli accepterad.
Världen krymper alltmer i begrepp av mänsklig kommunikation. Den europeiska expansionen, nya arbetsmarknader etc. får oss att ändra vår förståelse av begreppet: ”mitt hem är min borg”.
Sedan 2002 har Lithuanien Association of Adult Education tillsammans med tyska, engelska och italienska kollegor genomfört ett projekt inom ramen för Sokrates-Grundtvigprogrammet ”Interkulturell kompetens för Europa”. Våra kollegor försöker lösa problem med kulturell kommunikation mellan lokalbefolkning och invandrare, medan våra målgrupper är nationella litauiska minoriteter. För oss är målet kommunikation mellan nationella minoriteter och majoritetsbefolkningen, mellan organisationer för nationella minoriteter och kommuner. 24 personer deltog i projektets slutfas. De kommer från Lentvaris, Trakai, Visaginas och Vilnius. Det är människor av olika nationaliteter med olika erfarenheter av att leva i Litauen i olika sociala situationer. När gruppen träffas kan man i ett bredare perspektiv säga att det är ett möte mellan olika kulturer, inte bara ett möte på ett nationellt plan. Vad ska man göra för att förstå varandra? Lyssna på varandra?
Erfarenheter från projektet visar att det
var rätt väg att gå när vi beslutade att lära känna varandra – att kommunicera
så mycket som möjligt på ett informellt plan, göra mycket tillsammans, vara
tillsammans.
Vara tillsammans i vårt projekt betyder inte bara att vistas i samma rum, under samma tak. Vara tillsammans i vårt projekt betyder att förstå beteenden hos en annan människa olik dig själv, förstå hur han/hon upplever världen, att basera kommunikationen på likheter inte på olikheter mellan människor och nationer.
För att nå hit räcker det inte med teoretiska kunskaper. Det är mycket viktigare med praktiska färdigheter. Vi har betonat fyra viktiga saker för utvecklingen av kulturell förståelse: personlig kännedom, kännedom om kulturer, kommunikation som löser vardagliga problem och informell miljö.
I inledningen av projektet ägnades mycket tid åt att lära känna varandra. Vi försökte kartlägga deltagarnas professionella egenheter och drömmar. Vi uppmuntrade till att söka samband mellan namn och självbild, att reflektera över sitt namn, att fundera över vilka sociokulturella, etnokulturella och religiösa traditioner som ligger bakom det namn man fått, att reflektera över detta och jämföra med traditioner från andra nationer. Seminariet ägde rum i Folk Academy of Rumsiskes Outdoor Country Life Museum. Det var ingen traditionell undervisningsmiljö, men den informella miljön och att få kvällsmat förberedd av hela gruppen var mycket positivt. Tillit, trygghet och ärlighet var tre mycket viktiga faktorer när vi inviterade människor till detta tre år långa projekt.
Informell miljö, ovanlig arbetstid (på kvällen efter mörkrets inbrott), ingen brådska, professionellt ledarskap (märktes faktiskt inte av deltagarna) skapade en atmosfär av tillit, trygghet och ärlighet. Det präglades av en varm och öppen dialog. Tio människor som tidigare inte hade känt varandra föstes ihop. Nyheten att övningarna, med syfte att lära känna varandra var förplanerade, kom som en överraskning för alla.
Övningarna med att lära känna varandra upprepades varje gång det kom nya deltagare. Mot slutet av projektet kunde vi berätta ganska mycket om varandra: vad vi gillar att äta, vad vi gör på fritiden, till vad vi relaterar våra namn etc.
Andra steget som omfattade att lära känna sig själv och andra bättre var relaterad till kunskapen om andra kulturer. Vi diskuterade nationella egenheter, symboler, ritualer, hjältar i vår egen och andras nation/er; vi gick grundligt in på frågan om varför vi egentligen kände varandra betydligt mindre än vad vi trodde; vi förvånades över att det ibland var svårt att prata om sig själv; vi försökte att hitta okända fakta, människor och berättelser som skulle kunna berika de andras kunskap om vår kultur.
För att bättre kunna föreställa sig den omgivning var och en kom ifrån, organiserade vi en presentation av multikulturen i Lentvaris och Visaginas. Varje grupp fick presentera sitt samhälle, den nationella strukturen, kulturella egenheter etc. Kvällsarbetet blev kallat ”kultursupé” bland deltagarna. Vi tittade på filmer med artistgrupper med nationella minoriteter från Lentvaris, sjöng ukrainska sånger, dansade uzbekiska danser, lyssnade på rysk poesi och uppsatser om Litauen av ryska ungdomar.
En del av projektet var att lära känna någon plats eller institution på det ställe där seminariet ägde rum. Detta är också kulturkunskap. Seminarierna ägde rum på olika platser i Litauen. Deltagarna i projektet lärde sig mera om Rumsiskes Outdoor Country Life Museum, om Litauens kulturella arv, spår av olika kulturer i det gamla Trakai, kulturell mångfald i Visaginas, M. K. Kiurlionis omgivningar i Druskininkai etc. Projektdeltagarna diskuterade de erfarenheter de har av multikulturell arbetskraft i de polska skolorna i Trakai och Lentvaris, den ukrainska föreningen i Visaginas, P. Skorinaskolan i Vilnius, Vilnius vuxenutbildnings- centrum etc. Man deltog också i artistframträdanden
Genom att arbeta i blandade grupper (avseende nationalitet, ålder, kön, socialgrupp) kunde vi lösa vanliga problem. Vi diskuterade frågor som utveckling av strategier, konfliktlösning, projektutveckling, reklam, beslutsfattande, olika intressen etc. Vi förberedde uppgifter inför seminarierna för att kunna lösa aktuella och verkliga problem. Vi försökte avslöja attityder hos dem som försökte hitta lösningar på problem. Praktiska uppgifter avslöjade många kulturella perspektiv som påverkade kommunikationen på olika nivåer (nationella minoriteter, NGO: s, kommuner). Emellertid är det ingen som bryr sig om detta i vardagen. Ett exempel är konstruerade förhandlingar som avslöjade subtilare kommunikation i österländska kulturer jämfört med andra kulturer. Ibland upptäckte man kulturella aspekter som kunde förorsaka en smärre ”kulturell chock”, men viljan att förstå varandra segrade över att saker ibland kunde te sig märkliga.
Informell kommunikation och miljö var betydelsefulla för samvaron. Det var där vi lärde känna varandra. Den ideala miljön för denna typ av lärande är folkhögskolan (eller liknande skolor). Att göra allt tillsammans – brygga kaffe, diska, laga frukost, ordna kvällssamkväm där man bara sitter och samtalar och inte behöver tänka på att skynda tillbaka till hotellet – för samman människor från olika kulturer bättre än någonting annat. Erfarenhet av projektet har lärt oss att ju formellare miljön är ju formellare blir relationerna mellan människor. Men en informell miljö kommer inte av sig själv, den måste skapas, organiseras, särskilt i början. Hur som helst ska kursanordnarens ansträngningar märkas minimalt, så att den informella kommunikationen inte kommer att bestå av formella uppgifter. Huvudvillkoret för informell kommunikation är frivilligt: att delta, att uttrycka åsikter, att öppna sitt hjärta.
Man kan inte lära sig att umgås, att förstå varandra, att öppna sitt hjärta till en annorlunda människa på en dag eller en månad. Även om man talar samma språk tar det lång tid.
Några slutliga kommentarer:
· Att nå kulturell förståelse kräver tid, tålamod och kreativitet; ingen brådska, inget moraliserande
· Man lär genom att vara tillsammans – observera, samtala, lyssna, förklara
· Flexibilitet bör råda ifråga om metoder, plats och tid
· Allt man ser, hör och gör kan berätta en historia och ge tillfälle till lärande
Vi vill dela med oss av två små metoder som vi använt oss av.
Vilija Lukonien
Lithuanian Association of Adult
Education
Kulturmöten[1]
Mål
· Att lära känna varandra
· Förståelse av kulturella skillnader
Metoden kan användas vid övningar i grupper med deltagare av olika nationaliteter för att skapa en öppen atmosfär och främja förståelsen för kulturella skillnader mellan deltagarna.
Bakgrund
Denna aktivitet var en del av det första lärarseminariet inom ramen för Sokrates/Grundtvigprojektet ”European Intercultural Competence Program” framtaget för att utveckla interkulturell kompetens och förståelse mellan nationella minoriteter och offentliga myndigheter. Aktiviteten ägde rum under seminariets första dag när deltagarna möttes för första gången.
Deltagare
Litauiska lärare och lärare från kulturella minoritetsgrupper(vitryssar, ryssar, uzbeker, polacker och ukrainare).
Miljö
Platsen för det första seminariet var Rumsiskes Open Air Museum i Litauen. Platsen hade valts på grund av de vackra omgivningarna och med tanke på att alla deltagarna kunde övernatta och därmed också gavs tillfälle till informell samvaro.
Längd
Övningen tog cirka tre timmar
Beskrivning av övningen
· Förbereda middagen tillsammans. Den gemensamma övningen och det faktum att man hade roligt under tiden byggde upp ett förtroende som främjade en öppenhet i de fortsatta diskussionerna.
· Därefter följer en mycket enkel och naturlig övning; att presentera var och en av deltagarna genom att ställa följande frågor:
a. Vad betyder ditt namn?
b. Vem valde namnet?
c. Varför?
d. Tycker du om ditt namn?
e. Finns det några traditioner kring namngivande i din nationalitet, familj?
De som inte visste vad deras namn betydde, pratade om andra saker relaterade till namn. Det är viktigt att få alla att tala genom att ställa olika frågor. Detta neutrala namntema utgjorde basen för fortsatta mera öppna diskussioner. T.ex. namnet Arunas kommer av aras som betyder örn. Namnet gavs av fadern som var ingenjör och intresserad av att bygga flygplan. Arunas har en bror som heter Arimantas, med samma ordstam. Arimantas har nu en son kallad Aras. Så uppstod en tradition med att ge ett namn besläktad med aras – örn.
· För det mesta finns det deltagare i gruppen som är gifta med personer av andra nationaliteter. Det blir tydligt när man börjar tala om namn (särskilt de som ter sig annorlunda). Det ger ett tillfälle att tala om blandfamiljer.
a. Hur accepterade den andra familjen dig, hur accepterade din familj din make/maka?
b. Vilket språk använder ni hemma? Varför?
c. Vilket språk talar du med dina barn? Varför?
d. Vilken skola har du valt för dina barn? Varför?
Diskussionen avslöjade många intressanta aspekter av tolerans och intolerans i olika familjer. Det visade, att trots att litauer, ryssar, vitryssar och polacker har en lång historia av samlevnad i Litauen, finns det etniska barriärer och stereotypa uppfattningar.
· Öppenhjärtiga diskussioner om namn och familjer ledde osökt in på frågor om de omständigheter som hade gjort att man hamnat i Litauen. Vissa historier var mycket intressanta.
Problem/råd
· Det viktigaste är att skapa en atmosfär av förtroende i gruppen. Därför ska varje dags program göras så att det inte skapar opposition och konflikter mellan deltagarna och mellan deltagarna och lärarna. Deltagarna ska inte känna sig kritiserade eller degraderade. Uppdraget ska ge positiva resultat
· När man leder diskussioner måste handledaren vara försiktig. Han/hon måste ställa frågorna, men frågandet får inte bli ett förhör.
· Ledaren ska inte tvinga deltagarna att tala om de inte vill.
· Ledaren ska inte stanna vid samma ämne och/eller deltagare för länge.
· Att byta ämne ska gå smidigt och naturligt, t.ex. bör man utnyttja om en deltagare säger något som kan användas som en bro mellan två ämnen, eller när alla har talat färdigt. Om det är flera handledare som deltar, är det bra att de turas om med att presentera olika ämnen.
· Lärare/ledare ska förbereda frågeställningar inför diskussioner i förväg, men måste ändå kunna vara flexibel och byta ämnen efter hur deltagarna reagerar. Ett ämne kan skapa irritation, spänning, motstånd, tillbakadragenhet etc.
Arunas Beksta
Lithuanian Association of Adult
Education
Lithuanian Institute of Public
Administration
Lärare och lärstilar
Mål
· Att bistå med erforderlig kunskap för vuxenlärarkompetens
· Att utveckla förmågan att kombinera teoretisk kunskap med praktisk
· Att utveckla deltagarnas analytiska förmåga
Bakgrund
Denna övning var en del av det första lärar/handledarseminariet inom ramen för Sokrates/Grundtvigprojektet ”European Intercultural Competence Program”, framtaget för att utveckla interkulturell kompetens och förståelse mellan nationella minoriteter och offentlig administration.
Deltagare
Nio blivande handledare, inom projektet nämnt ovan, från olika etniska minoriteter och NGO:s; tre polacker, en vitryss, två ryssar, en uzbek och en litauer.
Plats
Ett klassrum
Tid
En och en halv timme
Metoder
Metoden var en blandning av traditionellt föreläsande med användning av Power Point-presentation och aktiva träningsmetoder: övningar innan föreläsningen, diskussion om övningsmaterialet, övningar, videoinspelning och analys av detsamma.
Beskrivning av övningen
· Till att börja med ombads varje deltagare att förbereda ett för henne/honom känt ämne (dans, sång, lärosats), för en annan av deltagarna. Fyra deltagare valdes ut av de andra att presentera sina övningar. De andra fick till uppgift att notera vilken undervisningsstil/lärarstil handledaren använde. Dessa sessioner spelades in på video.
Tidsåtgång: 15 minuters förberedelser, 5 minuters träning
· Teoretiskt material om huvuddragen i vuxenlärarmetodik. Lärarrollen och undervisningsstilen presenterades under seminariets andra del
Tidsåtgång: 30 minuter
· Videobandet visades för deltagarna under seminariets tredje del. Deltagarna skulle använda sig av det teoretiska materialet när de beskrev sina kollegors arbete. Bilder som beskriver olika undervisningsmetoder hängdes på väggen. De olika stilarna är: socioemotionell, demokratisk, låt-gå och auktoritär. Deltagarna skulle placera in handledarna i det fält som passade in bäst med hans/hennes undervisningsstil med hjälp av färgpennor.
Tidsåtgång: 30 minuter
Fördelar och nackdelar
· Användandet av olika undervisningsmetoder gör det möjligt för läraren att bibehålla deltagarnas intresse, gör presentationen mera livaktig
· Det var en aktiv metod istället för att bara be deltagarna berätta vilken undervisningsstil som användes.
· Fyra deltagare fick chansen att ikläda sig rollerna som ledare och deltagare.
· Genom att använda Power Point-presentationen visade man deltagarna på möjligheten med att använda IT-teknologi och det förde också upp frågan om lärarnas kompetens vad gäller denna typ av hjälpmedel.
· Videoupptagningen och analysen av den avslöjade fördelarna med metoden: snabb och exakt reproduktion av övningen; möjligheten att se sig själv och jämföra sin egen stil med andras.
· Den kunskap man fick med hjälp av videoupptagningen motiverade till bättre förberedelser och presentation.
· Uppdraget reste frågor om huruvida undervisningsstilen påverkas av lärarens personliga karaktär, etnicitet, pedagogisk erfarenhet, val av ämne etc.
· Gruppens regler diskuterades i början av övningen. En av reglerna var: ”allt som händer i gruppen är gruppens ensak”. Detta gjorde deltagarna mera trygga.
Möjliga problem
Kvaliteten på feed-back
Videoupptagningen var inte utformad för att förbättra undervisningsskickligheten. Därför gavs ingen feed-back av den delen, utan den gjordes för att identifiera undervisningsstilarna. Det är nödvändigt att anslå tillräckligt med tid till feed-back, om den ska användas i syfte att förbättra undervisningsskickligheten.
Etik
Det är viktigt att komma överens om regler för gruppen i början av övningarna och diskutera de metoder som kommer att användas. Annars kan deltagarna välja att avbryta övningen.
Tekniska hjälpmedel
Om läraren använder tekniska hjälpmedel är det viktigt att allt fungerar och att man är väl förberedd.
Gita Sapranauskaite
Konstterapi eller ett uttryck för kreativitet
Konstterapi – en behandlingsform/utbildningsmetod baserad på
konstskapande och ett uttryck för kreativitet
Konst är en av de äldsta formerna för att uttrycka mänskliga känslor och förhoppningar. Psykologer ser på förmågan att kunna uttrycka sig själv som den viktigaste förutsättningen för den mänskliga naturens sökande. Personer som ofta lider av psykologiska problem har svårt för att föreställa sig en riktig bild av sig själv eller andra, att se sina möjligheter, uttrycka önskningar och ha nära relationer med andra människor. Konstterapin – en unik åtgärd för att lära känna sig själv – att bli i sig själv. Inom konstterapin finns flera olika skolor: psykoanalytisk, humanpsykologisk, gestaltpsykologisk, adaptiv, kognitiv och behavioristisk. Metoden kan till sin karaktär vara både direkt och indirekt; innehåll och form kan skifta beroende av gruppens behov (barn, tonåringar, vuxna och andra målgrupper). Man kan tala om två former av konstterapi; individuellt och i grupp. Den sista används inom folkhögskolearbetet.
Mål
Träna kommunikationsfärdigheter
Känna igen problematiken
Utveckla kreativitet
Uppleva självkänsla
Om denna metod används inom utbildningsverksamhet, fokuserar vi på den typ av social kompetens som är nödvändig i samhälle, arbetsliv, och sociala relationer. Dessa mål är särskilt viktiga när man arbetar med socialt exkluderade grupper.
Deltagare
En grupp på 20 personer med psykiska funktionshinder.
Tidsåtgång
Fem till sju dagar, tre till fyra timmar varje dag. Kurserna kallas: ”Aktiv psykosocial rehabilitering”.
Metod
Övningarna är baserade på ickeverbal kommunikation
Endast gruppövningar
Olika uttrycksformer används (målning, målning på silke, keramik etc.)
Indirekta och direkta lärandemetoder
Stödjande lärarroll
Nyskapande
Innan vi går in på hur konstterapin är utformad i Rumsiskes presenterar vi ett antal ganska ovanliga aspekter:
Valet av utbildningsplats; ett etnokulturellt arv som stoff för lärande
Sambandet mellan konstterapi som metod och Estate Academy of Rumsiskes Museum är först och främst synen på att miljön är viktig. Samordningen av the Lithuanien Open Folk Museum in Rumsiskes och folkhögskolan är ett uttryck för en ny tendens i det vanliga museekonceptet, att öppet möta principerna med det livslånga lärandet.
Museet, d ett etnokulturellt arv, utgör det perfekta utrymmet för en studie- och utbildningsprocess. Detta kulturella arv, traditionellt betraktat som statiskt, brukat av FHS blir en oas (trevligt, vackert landskap, vilsamma vyer över idylliska byar från förra århundradet, ett reservat, skyddat från daglig stress) som går hand i hand med introspektion och en vaknande kreativitet.
En annan aspekt – med ett tydligt samband med placeringen och verksamheten i konstterapiverkstaden – är anpassningen till det etnokulturella arvet (krukmakeri, grässlöjd, träsnideri, folkmusik etc.)
Under dessa kurser blir museet undervisningsmaterialet. Museet har dubbel inverkan på deltagarna. Det är en förmåga att ögonblickligen på ett kreativt sätt se det kulturella och historiska arvet och sedan kunna använda intrycken i verkstaden.
Folkhögskolans aktiviteter är inte enbart inriktade mot konstterapin, även om den erfarenhet vi har samlat på oss avslöjar att även de korta kurserna har en inverkan på deltagarna och inte beror så mycket på social status, ålder, yrke etc. Metoden används ofta utan att avslöja målet med den. Den kan t.ex. användas för endast ett kurstillfälle eller en folkmusikkväll. Hur eller hur är det inte speciellt viktigt att deklarera målsättningen. Först och främst är folkhögskolans aktiviteter ämnade för introspektion, avkoppling, fritid, lek med former, färg och ljud. Därför kan även korta (2 till 24 timmar) konsterapikurser fungera bra, synbart uppfyllande målen.
Av vikt
Vi presenterar denna metod eftersom den ligger så nära folkhögskolans idé i allmänhet och har stor allmängiltighet. Konstterapin kan medverka till att finna okonventionella metoder för att lösa problem och kan bidra till att förändra det sociala livet på ett positivt sätt och forma en holistisk människosyn. Ett intresse för konstterapi återspeglar människans behov av att finna en naturlig väg mot rekreation, egenvård, självstudier och att få introspektion att harmonisera med ett aktivt liv. Denna faktor betonas särskilt av experter som trycker på vikten av emotionell intelligens i det moderna samhället. Denna intelligens kan visas i fem huvudområden:
· Kännedom om känslor
· Kontroll av känslor
· Förmåga att nå ett mål
· Förmåga att förstå andras känslor
· Kommunikationsförmåga
Även korta kurser baserade på denna metod är effektiva, vilket ofta kommer till uttryck när deltagare säger: ”konstigt nog kunde jag också göra det”.
Sociologisk nytta
För att kunna reagera flexibelt på de dynamiska förändringarna av de sociala, ekonomiska, politiska och kulturella villkoren, skapades ett differentierat system av tjänster för olika sociala grupper med fokus på humanistiska värden. Det är det som starkast knyter ihop folkhögskolan med konstterapin. Detta kan vi fastslå genom att hänvisa till våra erfarenheter.
Valgerur H. Bjarnadottir
Island
Drömarbete – En väg till egenmakt
Varför ska man arbeta med drömmar?
Egenmakt eller självkänsla vilar på kunskap och medvetenhet om jaget. En människa som känner sig själv väl, är medveten om sina svaga och starka sidor, kan enkelt utveckla makt över sitt liv, kontrollera sina reaktioner mot andra och ha respekt för sina egna känslor. Egenmakt förstärker personens kommunikationsfärdigheter som sin tur leder till mer positiva känslor inför en själv och ökad respekt för både sig själv och andra. En tillväxtcirkel har satts i rörelse. Det övergripande målet för kvinnor som deltar i Second Chance School eller andra informella vuxenutbildningskurser, är att förbättra livskompetensen, makten över det egna livet. Därför är allt arbete som leder till ökad självkunskap viktigt.
Drömmar har funnits under hela den mänskliga historien och har spelat en väsentlig roll i människans studie av sig själv, vår relation och kommunikation till den evigt föränderliga omgivningen. Under större delen av vår sömn drömmer vi. De flesta drömforskare idag är eniga om att vi när vi drömmer knyter an till det undermedvetna, det vi vet, men inte är medvetna om. CG. Jung påstod att vi inte bara knyter an till vårt eget undermedvetna utan också till ett kollektivt undermedvetande, den samlade mänskliga visheten eller kunskapen.
Även om vi är försiktiga och helt enkelt antar att vi när vi drömmer kan få tillgång till kunskap om oss själva, våra liv, känslor, förhoppningar och rädslor; allt det vi inte är medvetna om när vi är vakna, skulle det innebära omätliga möjligheter till självkännedom. Drömmar är, emellertid inte lätta att komma ihåg i dagens kaotiska värld och även om vi kommer ihåg våra nattliga berättelser, behöver vi lära oss att förstå och använda dem som verktyg.
Drömarbetet
Livets webb – instruktörerna
På Kvinnors Lärcentrum är drömarbete den del av egenmaktsprogrammet som kallas Livets webb. Det utvecklades av två socialarbetare[2]; en med lång klinisk erfarenhet och år av konsultation; den andra med erfarenhet från kliniskt arbete och grupparbete inom psykiatrin (vuxna och tonåringar). Medvetenheten kom i arbetet med kvinnor och tonåringar och tillsammans med en högre utbildning i drömarbete. Programmet har varit hjärtat i kvinnornas studier sedan starten 1994. Huvudinriktningen är kvinno- och personlig historia; Medvetandegörande av och arbete med känslor, kommunikation med sig själv och andra, kvinnokroppen, kvinnohälsa, självkänsloträning, rättigheter och skyldigheter, kreativitetsyttringar, myter och berättelser som speglar jaget och drömarbete. De metoder som används är korta föreläsningar och diskussioner i storgrupp, grupparbete, pararbete och handledda meditationer och visualiseringar. Alla dessa metoder används i drömarbetet.
Arbete med känslor i grupp – försiktighetsåtgärder
Det effektivaste sättet att arbeta med drömmar i en skolmiljö är i interaktiva grupper. Varje grupp ska ha en utbildad ledare för att lära ut metoder och leda gruppens arbete. Drömarbete är kraftfullt och ofta mycket roligt, men kan ibland bli traumatiskt för dem som har upplevt våld som har förträngts ända sedan barndomen. Ledaren måste vara fullt medveten om denna fara och ta hand om de drömmar som sätter igång gamla trauman. När så är möjligt arbetar två ledare med en grupp på tolv till tjugo kvinnor. Gruppen kan då delas i två, var och en med en utbildad ledare. Om det bara finns en instruktör, bör drömarbetet göras i storgrupp, även om korta övningar i par kan fungera bra när gruppen har kommit en bit på väg.
Introduktion – ihågkomst
Innan grupparbetet startar, är det viktigt att ge en kort introduktion om drömmar och drömmande. När drömmer vi? Vad är drömmar? Hur kan vi lära oss att komma ihåg våra drömmar? På Kvinnors Lärcentrum använder vi morgnarna till denna introduktion och diskussioner om vad drömmar betyder för kvinnorna. På Island är det vanligaste sättet att se på drömmar som förebådare av framtiden. Drömmar som förespår väder, sjukdom och även död är en del av kulturen. För de flesta människor är det nytt att se på drömmar som en väg till självförståelse. Därför är det viktigt att avsätta tid till en dialog. Efter introduktionen uppmuntras kvinnorna att notera sina drömmar under den kommande veckan, skriva ner det de kommer ihåg och ta med sig en dröm följande vecka. Nästan alltid är det någon som påstår att de aldrig drömmer, som sedan redan under första veckan kommer ihåg en dröm.
Visualisering – aktiv fantasi
Som nämndes ovan är det inte lätt att minnas drömmar klart och tydligt i vår stressade och förvirrade värld. För att hjälpa kvinnorna att komma i kontakt med sina drömmar, är det möjligt att använda handledd visualisering eller aktiv fantasi som en start på grupparbetet. Detta görs genom avslappning t.ex. efter att man inträtt i ett avslappnat tillstånd, som liknar alfastadiet i hjärnan precis innan vi somnar. I sitt sinne vandrar kvinnorna nerför en trappa till drömscenen. De stiger upp på scenen och kan antingen lugnt se sig omkring och försöka komma ihåg en dröm, eller starta en dialog med en person eller flera personer (även sig själv) från drömmen. Detta kan bli ett underbart sätt att förstå hur hjärnan arbetar medan vi drömmer och ett sätt för kvinnan att arbeta med sina drömmar på egen hand i framtiden.
Metoden
Den grupparbetsmetod som används är baserad på arbeten av drömexperter som Robert Bosnak, Jeremy Tailor and Montague Ullman. Alla gruppmedlemmar är fria att dela med sig av sina drömmar, så långt tiden medger men bara en dröm väljs ut för bearbetning varje gång. Drömmaren berättar drömmen (ur ett jagperspektiv i presens); de andra lyssnar utan att avbryta och ger noga akt på sina egna känslomässiga reaktioner på drömmen. Därefter står det gruppmedlemmarna fritt att ställa förtydligande frågor som: Vilken tid på dagen är det? Är du ensam i drömmen? Känner du personen du talar med? Vilken färg har huset? etc. Inga spekulativa frågor, tolkningar eller kommentarer är tillåtna vid detta tillfälle.
Drömmaren repeterar drömmen, som nu har fyllts på med detaljer från frågorna och svaren. Därefter ger de gruppdeltagare som känner för att arbeta med drömmen, feedback till drömmaren. Var och en berättar vilka känslor drömmen väckte och vad drömmen skulle ha betytt för henne, om det hade varit hennes egen dröm. Ett exempel: ”När du berättade om att gå in i det röda huset i gryningen, kände jag förväntan. Om det hade varit min dröm, skulle det röda huset ha betytt ett nytt farligt äventyr, den utveckling av mitt liv som jag hoppas på men är rädd för.”
Det är vid denna punkt som ledaren/instruktören är viktig. Hon måste försäkra sig om att gruppmedlemmarna behåller sina känslor om drömmen för sig själv och inte lägger över sin projektion på drömmaren. Med denna metod kan var och en i gruppen vinna något på bara en dröm och drömmaren är fri att välja vilken tolkning hon vill anpassa till sig själv. Mycket ofta händer det att drömmaren får en fullständigt ny och oväntad insikt i sin livshistoria och i sina känslor om sig själv och andra. Om gruppen alltid avstår från att närma sig drömmen som drömmarens personliga erfarenhet, känns det mycket säkrare att dela med sig av sina drömmar. Frestelsen finns dock alltid där; att ge drömmaren en tolkning. Därför är instruktörens roll avgörande.
Resultat
Efter tre till fyra omgångar med drömarbete i grupp, har kvinnorna förvärvat en basal förmåga och förståelse för att kunna använda sina egna drömmar som en väg till egenmakt. De kommer att gå ner i ett avkopplat tillstånd och komma ihåg och ”spela in” de drömmar som finns kvar när de vaknar men detta betyder inte att de kommer ihåg alla sina drömmar. Det gör ingen. Någon kanske har hittat en drömvän, någon som de kan dela sina drömmar med. Ett av de bästa sätten att lära sig om sina förhoppningar, drömmar, rädslor och aggressioner är att berätta en dröm för en person som lyssnar uppmärksamt och ger feedback utan att döma och projicera tolkningar. Även om de bara kommer ihåg sina drömmar svagt från gång till gång, har de tagit enorma steg mot att få kontakt med sina gömda känslor och källor till självkännedom. Och igen…det är jätteroligt!
Liudmila Mecajeva
Social Innovation Fund
Utvärdering
Utvärdering är avgörande i slutet av varje kurs. Den ska användas för att gå igenom olika aspekter av kursen t.ex. organisation, udervisningsmetoder, deltagarnas prestationer, användandet av CD-ROM för självstudier etc. Utvärdering är ett bra verktyg för kvalitetskontroll, eftersom det inte bara är viktigt att bibehålla en god kvalitet utan också gradvis åstadkomma en förbättring.
En annan aspekt av utvärdering är deltagarnas prestation och engagemang. Det är mycket viktigt att ge en möjlighet till återblick efter det att deltagarna har fått en mängd information. Målsättningen med en sådan återblick/utvärdering är att hjälpa kvinnor att förstå sin situation, undersöka sina starka och svaga sidor och det kanske viktigaste få en överblick av framtida möjligheter. Utfallet av en sådan genomgång ska forma en grund för en aktivitetsplan som beskriver en möjlig utveckling för varje deltagare.
Vad ska man utvärdera?
· Deltagarens starka och svaga sidor, metodiskt stöd, metodiskt framförande
· Deltagarens framsteg – lära sig att balansera arbete och familjeliv; identifiera problem med t.ex. jobbsökning
Som instrument för utvärderingen rekommenderar vi ett frågeformulär att användas för såväl feedback från deltagarna som för självskattning för att kunna mäta deltagarnas framsteg. Utvärderingen kan också ha formen av en diskussion/intervju. Intervjun kan antingen göras i grupp eller individuellt.
Notera att denna plan endast är ett ramverk för självmobiliseringkurser som kan användas i vilket land som helst. Man kan använda delar av eller hela programmet. Vi föreslår att man skräddarsyr ett frågeformulär för varje land och kurs.
Nyckelfrågor som kan ligga till grund för ett frågeformulär:
· Varför anmälde du dig till denna kurs?
· Vilka förväntningar och förhoppningar hade du av kursen?
· Uppfyllde kursen som helhet dina förväntningar?
· Vad tycker du om de olika sammankomsterna?
· Vilken del av kursen var mest användbar och relevant för dig?
· Vilka delar var nya?
· Vad var svårt eller besvärligt?
· Vad var roligt?
· Tycker du att kursledning och organisation av kursen var ändamålsenlig?
· Beskriv med några få ord vilka förbättringar du skulle vilja genomföra till nästa kurs.